Till Ålands Framtid försvar

Jag läste med stort intresse Jonas Bladh exklusiva intervju med Ålands Framtids (ÅF) ordförande Anders Eriksson. Mycket imponerande!

Enligt Anders, var många förvånade när de ordnade ett intergrationsseminarium med folk som flyttat in från andra länder. Jag har fått höra några gånger att ÅF är nästan som Sverigedemokraterna och Sannfinländarna.

I juli, detta år, hade jag en politisk diskussion med en äldre man som bor i Lemland. Diskussionen var rolig och intressant. Jag frågade honom vilken parti han kommer att stödja i det kommande valet.

”Socialdemokaraterna självklart, du då?”
”Kanske Ålands Framtid” svarade jag.

Han tittade mycket förvånat på mig och skakade huvudet.

”Skojar du” frågade han.
”Nej, jag skojar inte.”
”Men de är rasistiska och vill inte ha dig och dina kollegor här!”
”Det tror jag inte!”
”Varför?” frågade han igen.
”Jag känner dem och känner till lite om deras politik. Men om det inte socialdemoktraterna fanns, vilket party skulle du heja på?”
”Liberalerna!” svarade han utan tvekan
”Varför inte Centern?” jag frågade honom.

Enligt honom är Centern ett traditionalistikt parti som inte vill ändra mycket.

Att Ålands Framtid är ett invandrarfientligt parti är en stor missuppfattning. Jag har träffat några av dem och jag vet att deras parti vill ha en bra fungerade invandringspolitik.

Ska vi tala sanning? Då är det så här: Hur mycket bryr sig de andra partierna om invandring egentligen? Allvarligt talat, invandring och integration är nästan som en icke-fråga för många.

Jag hade diskussioner med ÅF kring integrationsfrågor och jag måste säga att Anders och hans gäng vill att invandrarna bidrar till Ålands utveckling.

Varför är det tabu att disskutera invandrarpolitik på ön? Åland som alla andra delar av Finland har invandrarproblem. Det finns till exempel systematiskt diskriminering av invandrare när det gäller tillgång till jobb och bostäder.

Som jag skrev tidigare på min blogg; Jag har en bekant som flyttade till Åland för några år sedan. Det var svårt för honom att hitta jobb. För att försörja sig började han spela musik på gatan och tigga pengar från ålänningar.

Efter en stund bestämte han sig för att lämna gatan för att studera svenska på Medis. Som många invandrare trodde han att språket kan öppna nya vägar och möjligheter.
Han fick plats på Medis och började studera. Nu har han klarat alla svenska kurser på Medis men har ändå inget jobb. Han har återvänt till gatan med sin tomma burk.

Detta är en av den typ av berättelser som man hör om Ålands invandrare.När jag flyttade till ön började jag jobba nedifrån på arbetsmarknaden. Jag plockade jordgubbar i Lemland och jobbade som städare i Eckerö. Under 2008, som min bekant, började jag studera svenska (tre år) men framtiden är fortfarade osäker.

Jag tänker flytta till fastlandet men det är inte lätt eftersom jag har barn och vill vara i hans närheten. Kommer jag att klara mig utan finska språket? är också en annan grej.

Jag är imponerad av att Ålands Framtid vill bli bättre på att ge mig och mina kollegor möjlighet att bidra till Ålands gemensamma framtid. Det är med sorg jag ser hur de andra politikerna tystnat i integrationsfrågan. Intregration handlar inte om att satsa mer på att ge bidrag än arbete.
Som svenska politikern Maud Olofsson sa: Jobb är den främsta vägen in i ett samhälle.

Nedan är några problem med integration på Åland som jag diskuterade med Ålands Framtids Axel Jonsson och Erik Schütten:

Arbetslöshet, brist på information om samhället och myndigheter, utanförskap, brist på vägledning för utländska kvinnor på ön, avsaknaden av en chans att gå vidare efter Mediskursen för att skapa sig en utbildning eller jobb inom önskat område, avsakna den av en kontaktperson på AMS med tillräcklig information om invandrare för att kunna hjälpa de ut i arbetslivet eller ge information om komplettering av tidigare studier, ingen väl strukturerad kamp mot rasism och främligsfientlighet och ingen ordentligt organiserad integration.

.....Och områden som behöver direkt åtgärd:

1. Informationscentrum eller kontaktcenter för nyanlända invandrare och de som inte kan tillräckligt bra svensk samt de som inte har ett socialt nätverk.
2. Problem i samband med utländska kvinnor borde vara en del av jämställdhetsarbetet inom landskapsregeringen.

Jag ser fram emot valet, och önskar ett stort lycka till åt Ålands Framtid. Jag hoppas deras konkreta plan för en bra fungerade invandringspolitik kommer att inspirera de andra partierna.

Massmedia i ett mångklulturellt samhälle

För några månader sedan träffade jag en bekant vid biblioteket i stan. Han är invandrare med finskt medborgarskap. Vi småpratade om åländskt identitet och invandrarnas ställning i samhället. Det var intressant och jag kommer aldrig att glömma det.

Under vårt småprat var vi överens om att Åland är ett tryggt samhälle för invandrare men ön är ännu inte redo att acceptera de nya invånarna som likvärdiga. Han undrade varför det inte finns en enda politiker i lagtinget eller stadsfullmäktige med invandrarbakgrund. Enligt honom har de invandrare som kastat sig in i politiken svårt att få fäste på den åländska politiska scenen.

Jag är fortfarande ny på Åland men min uppfattning är att invandrarnas åsikter inte tas på allvar. Som jag brukar säga, vi (invandrare) måste kämpa hårt för att bli bemötta med respekt. Vi har rätt att framföra våra åsikter i alla frågor som rör oss.

Ofta står det i tidnigarna att Åland har blivit ett mångkulturellt samhälle. Det är sant men frågan är, vad gör tidningarna för att stödja, visa och fira det mångkulturella samhället. Jag är inte ett stort fan av den engelske komikern Russell Brand men jag gillar starkt vad han skrev på sin blog efter upploppet i England;

”If we want to live in a society where people feel included, we must include them, where they feel represented, we must represent them and where they feel love and compassion for their communities then we, the members of that community, must find love and compassion for them.”

Jag prenumererar på Nya Åland och brukar läsa Ålandstidningen på biblioteket och ibland via nätet. Jag tycker att invandrarna som bosätter sig på Åland bör räknas som ålänningar. Här är några punkter jag vill dela med tidningscheferna.


-Invandrarna bör förekomma i tidningsenkäter. Detta är någoting som jag längtat efter sedan jag började läsa på svenska. Bläddra igenom gamla tidningar och ni kommer att förstå vad jag menar. Journalisterna behöver sträva efter att invandrar ålänningar ska vara med och påverka. Min favorit intevju hitills i massmedia var när Åland 24 var ute på stan före lilla julen för att ta reda på hur ålänningar planerade att fira högtiden. Alla slags ålänningar var med. Nya Åland och Ålandstidnigen kan spelar en väldigt stor roll för att bryta den isolering som många nyanlända och äldre invandrare upplever på ön.

-Invandrarnas aktiviteter bör presenteras på samma sätt som man presenterar ålänningars. Man behöver inte ha en journist kompis, släkt eller bekant för att få den bästa nyhetsbevakningen.

-Glöm inte att på ön vi har en aktiv mångkulturella förening. Jag är medlem. Vi hade många aktiviter som aldrig hamnade i tidningarna. Till exempel har vi nu ett projekt som pågår med namnet knutpunkt. Projektledaren har träffat många invandrare och olika aktörer för att identifera de olika områden där invandrarna behöver hjälp.

Massmedia som en bidragande faktor i alla demokratiska processer, har ett roll att försöka föra samman olika grupper inom samhället. Jag hoppas att de kommer att uppskatta min insändare.

Är beach volleyball sexig eller sexistisk?

Paf Open Beach Volleyball kommer till stan igen. En stund som många på ön vill inte missa. Jag undrar varför finns det ett ökande intresse för beachvolley. Är det för att tjejer har för lite kläder på sig?

I England har några kvillinga beach volleyball mästare som Shauna Mullin och Zara Dampney börjat skapa annonsutrymme på sina bikinibyxor för potentialla sponsorer. I många länder pågår fortfarande en debatt - om volleyball är en sport eller en sexistisk underhållning.

Enligt Margareta Winberg, Sveriges föredetta jämställdhetsminister, beach volleyball är ingen sport.

Jag har inget emot att spela i bikini men jag tror att det internationella förbundet vill att sexualisera sporten för att locka många fans. Det är samma sak med den moderna musikbranschen. Ärligt talat, folk vill i allmänhet se lätt klädda kvinnor.

Dailymail i England avslöjade att Betfair, världens största spelbörs, har skrivit ett sponsoravtal med Shauna och Zara. Beach volleyball fans kommer automatiskt att hamna på Betfairs hemsida om de ta en bild på tjejernas rövar med en smartphone. Kanske lite svårt att förstå vad jag menar. Tjejerna ska ha en tryckt kod på sina bikinibyxor.

Beach volleyball verkar som varldens hetaste idrott. Som Dailymail skrev, kvinllig beach volleyball kommer att vara den mest underhållande händelse under nästa års OS i London tillsammans med Usain Bolts 100m.

Jag minns inte hur många gångar har jag tittat på Beach volleyball men en sak som jag föstår inte är- varför finns det inte fritt klädval för tjejerna och hur viktigt är utifrån utseende för tjejerna som vill delta i spelet?

Halonen: Ekonomi och rasism stora regeringsfrågor

President Tarja Halonen hoppas att Finlands regering klarar av att kämpa med två stora problem samtidigt under hösten. Förutom finanskrisen gäller det också att se till att rasismen inte ökar, säger Halonen till Yle.

Regeringen återvänder snart från sin sommarpaus och har då två stora problem att tackla samtidigt. Halonen är orolig för att de som drabbas först av finanskrisen är de som redan från början har det svårt.

Syndabockar leder till hat och populism

Arbetsplatser försvinner och medborgarna har inte ens råd med basförnödenheter. I sådana situationer är det lätt att leta efter syndabockar, vilket i sin tur kan innebära ökad populism och kanske också hatprat.

Presidenten säger att det är just i ekonomiskt svåra situationer som demokratiska medel behövs för att slå ner populistiska svar som för med sig hat och bitterhet.

YLE

Åland eller fastlandet? Dags att fundera lite!

Jag har en bekant som flyttade till Åland för några år sedan. Det var svårt för honom att hitta jobb. För att försörja sig började han spela musik på gatan och tigga pengar från ålänningar. Efter några månander, bestämte han att lämna gatan för att studera svenska på Medis . Som många invandrare trodde han att språket kan öppna nya vägar och möjligheter.

Han fick plats på Medis och började studera hårt. Nu har han klarat alla svenska kurser på Medis men har ändå inget jobb. Han har återvänt till gatan med sin tomma burk.

Detta är den typ av berättelser som man hör om Ålands invandrare.När jag flyttade till Åland började jag jobba nedifrån på arbetsmarknaden.Jag plockade jordgubbar i Lemland och jobbade som städare i Eckerö.I 2008, som min bekant, började jag studera svenska och i april slutade jag den avancerad svenska kursen på Medis.Nu är jag arbetslös.Jag vill jobba men samtidigt vill jag inte bli fast i lågstatusyrken.

Åland är kanske det enda stället i Finland utan en konkret plan att hjälpa invandrare.Åland är också kanske det enda stället i EU som inte firar invandrares framgångar.No offense, please!

Åland är självkart ett tryggt samhälle.Men det verkar helt omöjligt att få jobb inom mina önskeområden och jag vill inte leva på socialbidrag. Nu är det dags att fundera lite om framtiden.Åland är min sons hem men är ön det bästa ställe för mig och mina ideer?

Jag har fått plats att studera på Åland Högskola och två andra skolor på fastlandet. Nästa vecka, ska jag besöka Raseborg och ta reda på vilka typer av möjligheter det finns för invandrare där.En bekant som jobbar inom nöjesbranshen i Karis tror starkt att jag kommer att trivas i Raseborg och få tillräckligt med stöd från myndigheterna.

Han skrev till mig på engelska;

You should definitely come down to Karjaa. Small city with good services; one hour train to Helsinki, one hour train to Turku, about 65% Swedish speaking Finns so you really don’t need Finnish but it's a good opportunity to learn it!

Karjaa and the surrounding areas have been hosting several multicultural events. So I really think you would like it here!

I Karis vill jag jobba, delta aktivt i sociala evenamanger och pluggar lite
(kanske evenemangsproduktion).Under mitt besök nästa vecka ska jag träffa några aktörer och spendera en hel dag i både Karis och Ekenäs innan jag fatta ett beslut.

Häromdagen har jag också skickat ut många jobbansökningar och pratat med några arbetsgivare på Åland.Om jag får jobb kommer jag att stanna kvar på ön och studera på högskola.

I’m at a crossroad. How do i proceed?