Den 16 oktober satt jag framför datorn och följde valvakan med stort intresse. Jag var både glad och fruktat besviken. Glad över att Ålands Framtid (den enda parti med konkreta förslag på hur integrationen kan förbättras på ön) kommer att sitta i lagtinget och besviken att Roger Eriksson fick inte tillräcklig många röster för att återkomma i lagtinget och fortsätta sitt lovande arbete inom integrationsområdet.
Jag vet inte vad som gick fel men Roger verkade som en hårt arbetande minister. Roger var redan på god väg att göra Åland till en väl fungerande landskap med sina invandrare.
Nu är jag lite rädd för integrationens framtid. Det är svårt att säga;
1.Om han kommer att hålla sitt intresse för integrationsfrågor .
2.Om hans efterträdare kommer att bry sig som han?
När Roger blev den ansvarig minister för integrationsfrågor, försökte han att få en bredare bild av integrationen på ön. Han deltog aktivt i integrationsdiskussioner. Roger gjorde det klart för mig att integration tar tid och det kräver tålamod.
Den föredetta ministern visade att landskapsregeringen hade ett genuint intresse för invandrares välfärd. För hans efterträdare vill jag påminna honom eller henne om vår nya landtråds jublieumstal 2011;
”Det är min önskan att vi som företrädare för Ålands folk på ett tydligt sätt tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet och alltid står upp för allas lika värde. I samma anda ska vi också välkomna nya ålänningar och öka våra ansträngningar för deras trivsel och delaktighet”
Bra jobbat Roger Eriksson och lycka till!
No comments:
Post a Comment