Alla olika alla lika

I dag är den internationella dagen mot rasism och etnisk diskriminering. Ålands Mångkulturella förening firar dagen med en öppen diskussion på stadsbibliotek klockan 18.30. Förhoppningen är att det ska bli en bred blandning av deltagare.

Det finns definitivt rasism på Åland MEN inte så farligt om vi jämför det med andra delar av Finland eller Sverige. Jag har stött på rasism i Mariehamn! Det finns säkert ett behov av en antirasistisk grupp nu när vi har många invandrare och flyktingar.

Kampen mot rasism, diskriminering och främlingsfientlighet måste motarbetas i samhället och i media. Förebyggande av diskriminering och främlingsfientlighet är grundläggande i en demokrati. Alla som bor på Åland har den mänskliga rättigheten att bli behandlade med respekt.

Året var 1970 när Finland ratificerade FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Enligt konventionen, skall staten se till att ingen blir diskriminerad på grund av ras, hudfärg, etnisk ursprung eller nationellt. Åland har sin egna lagstiftning mot diskriminering och sedan 2006 en diskrimineringsombudsman. Men frågan är hur långt har vi egentligen kommit med arbetet mot diskriminering på ön?

Åtta skäl varför vi måste prata om invandring och integration

Med Nya Ålands hjälp nu vet jag lite om alla kanditater och vad dem står för. Äntligen, en aländsk politiker vågar prata öppen om invandring och integration och tar ämnet på allvar. Ett stort framsteg i den åländska politiska scenen.

Integrationspolitik som tyvärr inte finns på Åland har ett stort utrymme i valrörelsen i fastlandet. Invandring och integration kommer också att vara ett hett och känsligt ämne i riksdagen. Åländska riksdagskandidater bör hålla sig ajour i ämnet. Jag undar om vår kommande representant ska hålla tyst eller hålla sig i bakgrunden när ämnet kommer upp.

Att påminna politikerna – Åland är numera en stor blandning av människor från alla världen delar. Till exempel Elisabeth Naucler är ursprungligen från Sverige. Eller hur? Jag känner mig fortfarande blåst när det gäller invandring och integration på Åland. Etablerade partierna ber sig inte. Centern, Liberalerna osv vill bara sitter på staketet istället för att ta ansvar.

Vasabladets Stig Nygård skrev i ledaren den 28.02.2011;

- Det är nu vi bör agera och bygga fundamentet för det nya Finland, för det gamla Finland åldras och klarar sig inte utan hjälp. För att detta ska lyckas krävs en fundamental förändring av våra attityder till de nya finländarna, riva murarna.

Här är mina åtta skäl varför mäste vi prata och debattera om invandring and integration på vår ö.

1. Åläningar är en minoritet i Finland. Vi har redan en bra kunskap om rasisiska tendenser mot minoriteter. En kunskap som vi kan använda för att hjälpa nya åläningar att komma in i samhället. Som Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag sa om antisvenskhetsdebatten som pågår i fastlandet;- Om man inte klara av att respektera minoriteter riskerar man att bli förlorare i globaliseringens tidevarv.
2. Med Europeiska Unionen (EU) och riksdagen i Helsingfors , har åländska lagtinget ingen makt att stoppa invandringen. Eller? Förändringar i EU-lagen har påverkat många europiaska länder, Åland ingår. Ett land som Storbritannien var tvungen att rulla upp sitt regelsystem på invandrare från A-8 länder (Polen, Tjeckien, Lettland, Litauen, Estland, Ungern, Slovakien och Slovenien). Enligt EU, alla restriktioner måste lyftas i slutet av nästa månad.
3. Boendesegregation har börjat befinna sig på ön. Nej, jag överdriver inte. Måsvägen i Västernäs är på väg att bli Ålands första område med många invandrare. Mariehamn stad med hjälp av Marstad behöver sprida ut invandrare som ansöker om bostad. Jag tror inte om vi vill ha en Rosengård eller Rinkeby på ön.
4. Invandrare betalar skatt också! Kolla med Skattebyrån. Det finns många arbetande invandrare på Åland. Vi har också många framgångsrika företagare med utländsk bakground. Åland tjänar säkert mycket på sina invandrare. Som skattebetalare har vi lika rätt att påverka hur ön ska styras.
5. Jag tror inte att Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (ÅMS) gör tillräckligt för att hjälpa nyanlända invandrare. Jag menar hjälp med utbildning och hjälp att komma in på arbetsmarknaden. Bästa hjälpen till oss som kommer hit är att lära språket ( Medis är underbart!) och ge oss möjligheten att få jobba. Det är inte klokt och rättvis att transformera många av oss till socialbidragsberoende åläningar.
6. Det är dags för Åland att använda kompetenser och kunskaper bland invandrare. Som Åland Framtids Axel Jonsson sa – det är otroligt viktigt att man utnyttjar invandringen som en resurs på rätt sätt......
7. Mobbning och diskriminering i arbetslivet bör diskuteras. Det kan drabba invandrare på alla typer av arbetsplaser. Ingen invandrare är mindre värd än andra. Jag brukar säga till mina kollegor att vi (invandrare) måste inte säga ja och amen till allt för att få jobb eller stanna kvar på ett jobb. Annars förlorar vi vår självrespekt.
8. De etablerade partierna har inget att vinna på att sopa integrationsfrågor under mattan.

Slutligen, vill jag säga att socialdemokraterna är Ålands mest öppna parti. De är mycket engagerade i olika viktiga frågor. Socialdemokraterna lyser vägen! Rösta på Christian Beijar!

Alla skrev ej på deklaration mot rasism

Elva politiska partier har undertecknat en deklaration mot rasism.


Förbundet för mänskliga rättigheter, minoritetsombudsmannen, och delegationen för etniska relationer bjöd både gamla och nya politiska partier till riksdagen för att underteckna deklarationen som tar avstånd från all form av rasism.

De enda partierna som inte undertecknade avtalet var Frihetspartiet och Förändring 2011.

Jiri Keronen, ordförande för Förändring 2011, motiverar partiets beslut med att deklarationen är onödig. Att bekämpa rasism borde vara naturligt för alla normala och intelligenta människor, säger Keronen.

Han säger också att han inte går med på att underteckna deklarationen i och med att den inte klargör vilken roll och hur mycket makt EU-myndigheterna har i bekämpandet av rasismen.

Svenska folkpartiets vice ordförande Anna-Maja Henriksson säger att det är oroväckande att alla inte vill underteckna ett avtal som tar avstånd från rasism.

Kristiina Kouros, generalsekreterare på förbundet för mänskliga rättigheter, säger å sin sida att det inte var överraskande att alla inte ville underteckna deklarationen.

- Kanske det är tydligare att de som inte vill ta avstånd från rasism inte heller skriver under avtalet. Väljarna får sedan fatta sina egna beslut på basen av det här, säger Kouros.

Sandra Itäinen YLE

Somalisk hälsovårdare årets flyktingkvinna

Saido Mohamed har utsetts till årets flyktingkvinna 2011. Mohamed är specialhälsovårdare och hemma från Somalia.


Det är Finlands Flyktinghjälp som utser årets flyktingkvinna. Enligt Flyktinghjälpens styrelse har Mohamed imponerat med sitt långa och mångsidiga frivilligarbete. Mohamed har jobbat som frivillig bland annat i Somaliförbundet och i ungdomsföreningen Kanava nuoriso.

Styrelsen konstaterade också att Saido Mohamed på ett framgångsrikt sätt lyckats röra sig mellan olika kulturella kretsar och inspirerat många ungdomar som vill bevara sin mångfacetterade etniska identitet och samtidigt bli en del av det finländska samhället.

Mohamed är 36 år och växte upp i Mogadishu. Hon anlände till Finland i början av 1990-talet som 14-åring. Hon är verksam i Helsingfors.

YLE