Tack för en fin föreläsning på temadagen vi hade på GHS på måndagen. Det
var uppskattat båda bland lärare och elever. Det var flera elever och
letade efter dig efteråt och ville ge dig rosor...
Eleverna har fårr chans att prata mycket om temadagen med oss vuxna och de
har visat stort intresse för ämnet mångfald. Det kan vi nog tacka dig och
de andra föreläsarna för. Tack igen och hoppas vi kan samarbeta igen.
Hälsningar
Arbetsgruppen för temadagen på GHS
Hej Åland was founded in the year 2008 on the Åland Islands by a Gambian immigrant called Alieu Khan. His aim is to advance cultural diversity, integration of immigrants and refugees and to fight against prejudice, stereotype and discrimination. Contact Alieu: info@hejaland.ax or xaritnexna@gmail.com
Saturday, 19 February 2011
Wednesday, 9 February 2011
Europeiska ledare skeptiska till mångkulturalism
Först var det Tysklands förbundskansler Angela Merkel som lanserade en hård attack på mångkulturalism. Sedan Europas mest konstiga president Nicolas Sarkozy och nu Storbritanniens premiärminister David Cameron. De alla tänker nästan likadant om mångkulturalism och nu vågar de prata om det offentligt. Kommer Sveriges Fredrik Reinfeldt eller Finlands Mari Kiviniemi att hoppa in i deras vagn?
Enligt David Cameron har den europeiska tolarensen lett till att olika kulturer fjärmat sig från varandra. Förra helgen i München uppmanade han européerna att i stället skapa enhetliga nationella identiteter. Brittiska Konservativa partiets ledare var missnöjd med sitt lands mångkulturlism politiska idé under de senaste 30 åren. Det är sant att varje politiska ledare har sin egen strategi. Ingen trodde att Cameron skulla komma med ett sådant uttalande. Nu väntar vi för att se vilken skillnad han kommer att göra.
Jag tycker att det är för sent för Downing Street att inse att mångkulturalism ha misslyckats fullständigt. För tio år sedan (inte nu!) hade Storbritannien 1.053,411 människor från Indien, 747,285 från Pakistan, 283, 063 från Bangladesh, 565,876 från Karibien, 485,277 från Afrika osv. Nuförtiden bor nästan två miljoner muslimer i Storbritannien. Som i Tyskland, Frankrike och Sverige, är islam en etablerad del av det britiska samhället.
Strax efter att Cameron gjorde sitt uttalande, började en demonstrantration mot islam och muslimer i Luton. En stad som ligger omkring 50 kilometer norr om London och har en hög andel invånare med utländska rötter. Luton är känd som en samlingsplats för muslimska extremister. Enligt Daily Mail, kostade demonstranterna i lördags den brittiska regeringen mer än £800,000 för polisen att bryta det.
Under en diskussion som jag hade med en minister i landskapsregeringen, sade jag att det är en bra idé för att hjälpa utlänningar att integrera men inget europeiskt land kommer att nå ett balanserat samhälle. Självklart! Ärligt talat, är det jättesvårt för en europeisk man eller en man från Jemen att tror på att alla kulturer är lika mycket värda.
Tolkningen av mångkulturalism i Europa är lite knepigt ( för att låna min SFI 3 lärares favoritord när det gällar svår svensk grammatik). Ja, alla kulturer förtjänar like mycket respekt men själv anser jag att alla kulturer bör kritiseras. Men först behöver vi förstå varandas kultur. I somras träffade jag en turist från Stockholm. Under en lång diskussion vi hade om kultur och invandring , sade hon till mig;
- Jag föstår inte varför ni i Afrikaner kan gifta er med många fruar. Otroligt konstig!
Jag började skratta och sedan sa jag också till henne;
- Ved du vad? Jag förstår heller inte hur ni kan tro på öppna äktenskap.
Ingen kultur är perfekt. Det finns bra och dåliga saker i alla kulturer. Vi bör inte missbedöma. Till exempel finns det många i Europa, Åland ingår, som inte har så bra koll vad muslimsk kultur är men vågar säga att den är dålig. Och blir negativa till alla personer som tillhör islam.
För ett par dagar sedan fick jag besök av två socialarbetare från Mariehamn. De frågade mig olika frågor om barn och hur man tar hand om dem. Några av deras frågor vägrade jag att besvara. Jag sa till dem att jag har min egen kultur som jag starkt respekterar men eftersom jag har bestämt mig för att leva i Finland innebär det också att jag måste respektera lagen. Enkelt och okomplicerat!
Trots att det inte finns något konkret integrationprogram på Åland, är mångkulturalism inte ännu ett problem på ön. Vi har många utlänningar som alltid är redo att lära sig svenska och komma nära ålänningar. På Åland har vi en barriär mellan utlänningar och lokalbefolking, men däremot lever vi i fred och harmoni bredvid varanda. Det finns frihet för att utöva sin kultur utan ingrepp från den dominerande majoritetskulturen (ålänningar).
Jag tror inte om vi har många utlänningar på Åland som föraktar Åland och allt det ni står för, eller hur?
Tuesday, 8 February 2011
Välkommen Röd Ungdom Åland
Jag är en av de många fans av Röd Ungdom Åland. Det är så uppmuntrande att våra ungdomar skulle komma upp med en sådan brilliAnt idé. För att Åland kunna kalla sig ett demokratiskt samhälle måste alla kunna vara med och påverka dagordningen i politiken.
Jag tycker att Röd Ungdom är en stor möjlighet att väcka ungas intresse för politik och få de i demokratin. Young Citizens program vid Göteborgs universitet avslöjade under en internationell studie av ungomars syn på demokrati och medborgarskap, att bara 15 procent av finska ungdomar ser sig själva som politiker eller partimedlemmar när de blir äldre.
Jag brukar fråga några av mina yngre åländska bekanter om politik och politikerna på ön. Många av dem bryr sig inte vad politik är och de knappt vet Viveka Erickssons jobb i landskapsregerin eller Centerns nya partiledare.
Är de lata eller oengagerade? Lata kanske, men oengagerade no way! Under mina skolbesök märkte jag att åländska elever har synpunkter. De har åsikter kring till exempel skolmat och fritidsaktiviter.
Om jag skulle utse den mest aktiva och engagerande ungdomar på ön, kommer det säkert att vara Frans Jansson – en av Röd Ungdoms initiativagare. Den Åland Summer Jam som jag startade skulle inte ha varit en framgång utan hans stöd och alla de andra medlemmarna i Träffpunkt styrelsen. Han är en av anledningarna till att jag gillar Röd Ungdom. Ibland politik handlar om vem man känner och tror på, särskilt på en liten ö.
Är politikerna redo att stödja Frans och sina kompisars initiativ? Eller vill de bara ha många förstagångsväljare att rösta i det kommande välet? Förre året i Sverige var det nästa halv miljon förstagångsväljare. Kanske det är några tusen på Åland men att få några hundra röster på vår ö betyder mycket för alla partierna. Det var också en bra idé att ha Unga Obundna. För Frans och Simon Holmström VILL jag gärna ge er ett förslag;
Kanske hehöver ni ordna en ungdomskonferenSE med representanter från alla politiska ungdomsförbund där ni kan ha flera parallella debatter och sedan välja det som intresserade ni mest. Är det mer jobb, högre studiebidrag eller att revolutionera den högre utbildningen på Åland för att ni kan stanna kvar och studera här. Vilka är DE viktigaste gemensamma frågorna?
Jag hoppas ni kan också ge möjlighet till ungdomarna som vill engagera sig politisk utan att gå med i ett parti.
Lycka till med resan!!
Bild: från Ålandstidningen.ax
Subscribe to:
Posts (Atom)