Mitt första offentliga tal - Ålands Framtids kaffekalas

Året var 2008 när jag flyttade till Åland. Ett samhälle där invandring var fortfarande ett nytt fenomen. Jag kände bara min idag fd fru, hennes familj samt nära vänner. Det var inte många afrikaner som bodde på Åland. Vi var två från Gambia och de andra var från länder som Kenya, Nigeria och Tanzania.

I början var det jättesvårt för mig då jag saknade kunskaper i det svenska språket. Jag hade inga sociala nätverk, så som många nya invandrare hamnade jag i utanförskap.

Åland hade inget informations centrum för invandrare och flyktingar. Vägen till socialbidrag var superlätt att hitta men å andra sidan, vägen att skapa en framtid på egen hand var supersvår.

Att flytta till ett nytt land innebär en drastisk förändring. Plötsligt blir allt så annorlunda. Det spelar ingen roll vilket land man kommer ifrån eller vilken bakgrund har man. Under mina första år kände jag mig socialt handikappad. Jag hade svårt att delta i normala åländska samtal. Till exempel att prata om vädret var helt främmande för mig. Men nu tittar jag på väderprognosen varje dag. Vilken icke-gambiansk grej!

Att komma in I det åländska samhället var jätteviktig för mig. Jag började med att vara medlem I olika föreningar som Rädda Barnen på Åland, Röda Korset, Åland mångkulturella förening och Träffpunkt Ungdom.

Jag var ledsen över att jag kunde inte kommunicera på svenska och läsa tidningar. Nyckeln till att trivas i ett nytt land är via språket.

Jag började studera svenska på Medis och jag lärde mig lite under det första året. Mina lärare var duktiga och hjälpsamma. Jag läste tidningar både på Åland och i Sverige och började expandera mitt ordförråd. För att lära mig prata och skriva bättre jobbade jag som fritidsassistent på Orions Fritidshem i Mariehamn. Orion är ett speciellt fritidshem för barn med utvecklingstörnig. Nu jobbar jag som face2face insamlare för Amnesty International. Ett stort tillfälle att förbättra min svenska.

På Åland finns det stora brister i integrationen av invandrare och flyktingar. Åländska kommuner har ingen konkret plan över hur de aktivt ska jobba kring integrationen.

Jag var förvånad när Mariehamn stad avslöjade i tidningen att det var inte deras ansvar att integrera stadens många flyktingar. Frågan är; Hur kan staden acceptera att ta emot flyktingar men inte vara villiga med att hjälpa dem och integrera?

Dagens invandrare är oftast flyktingar som har flytt för att söka trygghet på Åland. I dagens invandrare förekommer det folk från låginkomstländer som har kommit hit för att jobba eller bor med sina åländska män och kvinnor.

Invandring har gett Åland många starkare företag. Utan invandring skulle vi (kanske) inte ha Quickly Tvättcentralen, Feja, Wirrans, Ali Kebabs bland annat. Ärligt talat, Invandring har en stor betydelse för Ålands utveckling.

Om Åland ska fortsätta att vara det välkomnade samhälle som vi önskar måste vi börjar prata om invandring och integration. Ålands många invandrare har svårt att komma in i arbetsmarknaden. Jag vet inte hur siffrorna ser ut för Åland men jag kan säga att den gruppen som har störst arbetslöshet är invandrarna. Huvudfrågan är; Varför är invandrare så utsatta på arbetsmarknaden?

Några av oss som jobbar har det svårt att stanna längre i arbetsmarknaden. Vi har jobb med mindre anställningstrygghet. Vi är tvungen att säga ja och amen till allt för att stanna längre på ett arbetsställe. Jag undrar om AMS gör tillräckligt för invandrarna.

Åland behöver ta vara på invandrarnas begåvning och kunskaper. Invandrare som saknar utbildning bör få möjligheten och skaffa sig en utbildning. Jag känner många invandrare som har försökt vid flera tillfällen och studera på vårdinstitut men inte lyckats.

"Nu är jag trött. Det finns ingen chans för mig att jobba som närvårdare här" en frustrerande kvinnlig invandrare sa till mig.

Jag vet inte men det verkar som att på Åland finns det ingen plan över x antal icke-åländska elever vi ska ha eller något liknande.

Slutligen, vill jag tacka Ålands Framtid. De bryr sig verkligen om integration. Det här kaffekalaset är ett stort framsteg i den åländska politiska scenen.

Tack

Not a single new candidate from a first-generation immigrant background made it to the parliament in this election. However a second-generation immigrant, Jani Toivola of the Green League, has become the person of non-European descent to attain a seat in parliament.

The actor and TV presenter was born in Finland to a Finnish mother and Kenyan father. He also becomes one of the few openly gay MPs.

Meanwhile, Elisabeth Nauclér, who was born in Sweden to Swedish-Norwegian parents, has been re-elected as the non-aligned MP from the autonomous Swedish-speaking maritime province of Åland.

Of the new first-generation candidates, only one, Afghan-born Nasima Razmyar from the Social Democratic Party, has gained a deputy position in the Helsinki electoral district. This means she will rise to a parliamentary seat should anyone of her elected party colleagues step down during the legislative term.

The other foreign-background candidates to nearly reach deputy spots also hailed from Helsinki.

Kosovo-born Fatbardhe Hetemaj from the National Coalition Party and Somali-born Zahra Abdulla from the Green League came close, but fell short of the mark in the end.

YLE

Min praktik på Ålands Radio

Varje läsår skickar Medis ut många av sina elever i Svenska för Inflyttade (SFI) till språkpraktik på olika arbetsplaser. Det är ett häftigt initiativ som ger oss möjligheten att träffa ålänningar och få prata med dem. På praktiken brukar vi lära oss nya ord och framför allt vänjer vi oss vid den åländska dialekten. Jättebra för integrationen!

Alla eleverna på svenska två och tre har möjligheten att praktisera inom ett område där de har tidigare erfarenhet eller där de kan tänka sig att arbeta i framtiden. För Medis handlar praktiken inte om arbertsmarknaden, utan det är ett tillfälle att lära sig språket och det åländska samhället.

Förra veckan var jag på Ålands Radio och ärligt talat var det min bästa praktik hitills. Det var häftigt och mycket lärorikt. Helt fantastiska och inspirerande människor på radion.

Jag har inte bara fått insikt i hur radion fungerar , utan jag har också lärt mig att vara bekväm, orädd och mer interaktiv när jag hamnar i ett gäng ålänningar. Under praktiken kände jag mig inte alls som en praktikant. Alla på Ålands radio, från VD till reporterna var otrolig trevliga och hjälpsamma. De gav mig mycket feedback som jag tog emot med öppna armar. Nu har jag slutat att undra om åländska arbetsgivare kommer att tro på våra (invandrarna) kompetenser.

Min första dag på radion började med ett varmt välkomande av redaktionschefen och hela gänget. De inbjöd mig att delta i morgon mötet. Sedan blev det test med bandspelare och redigering.

En sak som förvånade mig (som invandrare) var att det tog dem mindre än en timme att lita och tro på mig. En programledare skickade ut mig för att göra en enkät. Hon gav mig chansen att bestämma själv vilken typ av enkät jag ville göra. Uppmuntrande! Jag gick till Medis och med hjälp av mina lärare och den bitrände rektorn träffade jag några av mina kurskollegor för en intervju. Huvudfrågan var - finns det någonting på Åland som är konstigt för dig?

Nästa dag följde jag tv-repotern och fotograften. Vi var på Inficon, årets företag 2010. En lite lektion i samhällskunskap för mig.

I onsdags medverkade jag i Gomorron. Det var roligt att jobba med programledaren. Under programet diskuterade vi om integration på Åland. Vår studiogäst var Heidi Öst från Ålands Mångkulturella Förening. Hon pratade om deras nya projekt som heter Knutpunkt Åland.

I torsdags var det programmet Trafik och Motor. Jag var ute med en reporter på en bilverkstad i Mariehamn. Teknik är inte min grej men det var intressant att följa intervjun.

Efter programmet, Trafik och Motor, fick jag en ny uppgift. En av programledarna ville att jag skulle välja några kända låter från Afrika för programmet öppna öron. I början var det svårt för mig att veta vilka afrikanska låter som är kända på Åland. Mariam Makebas hit låt, pata pata, var först på min lista. Sedan var det tekere av Salif Keita ( afrikas mest kända abino sångare) och Africans Unite av Baaba Maal bland annat.

Sista dagen deltog jag i nyhetsarbetet. På Ålands lyceum möttes unga politiker i en debatt. Jag var på plats för att ta reda på varför det finns färre tjejer än killar i den åländska politiken.

Som jag skrev i början, praktiken har gett mig nya erfarenheter som säkert kommer att vara en bra merit. SFI-praktiken kan ibland hjälpa invandrare att få bättre självförtroende.

Photo credit: Ålands Radio

Alla olika alla lika

I dag är den internationella dagen mot rasism och etnisk diskriminering. Ålands Mångkulturella förening firar dagen med en öppen diskussion på stadsbibliotek klockan 18.30. Förhoppningen är att det ska bli en bred blandning av deltagare.

Det finns definitivt rasism på Åland MEN inte så farligt om vi jämför det med andra delar av Finland eller Sverige. Jag har stött på rasism i Mariehamn! Det finns säkert ett behov av en antirasistisk grupp nu när vi har många invandrare och flyktingar.

Kampen mot rasism, diskriminering och främlingsfientlighet måste motarbetas i samhället och i media. Förebyggande av diskriminering och främlingsfientlighet är grundläggande i en demokrati. Alla som bor på Åland har den mänskliga rättigheten att bli behandlade med respekt.

Året var 1970 när Finland ratificerade FN-konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Enligt konventionen, skall staten se till att ingen blir diskriminerad på grund av ras, hudfärg, etnisk ursprung eller nationellt. Åland har sin egna lagstiftning mot diskriminering och sedan 2006 en diskrimineringsombudsman. Men frågan är hur långt har vi egentligen kommit med arbetet mot diskriminering på ön?

Åtta skäl varför vi måste prata om invandring och integration

Med Nya Ålands hjälp nu vet jag lite om alla kanditater och vad dem står för. Äntligen, en aländsk politiker vågar prata öppen om invandring och integration och tar ämnet på allvar. Ett stort framsteg i den åländska politiska scenen.

Integrationspolitik som tyvärr inte finns på Åland har ett stort utrymme i valrörelsen i fastlandet. Invandring och integration kommer också att vara ett hett och känsligt ämne i riksdagen. Åländska riksdagskandidater bör hålla sig ajour i ämnet. Jag undar om vår kommande representant ska hålla tyst eller hålla sig i bakgrunden när ämnet kommer upp.

Att påminna politikerna – Åland är numera en stor blandning av människor från alla världen delar. Till exempel Elisabeth Naucler är ursprungligen från Sverige. Eller hur? Jag känner mig fortfarande blåst när det gäller invandring och integration på Åland. Etablerade partierna ber sig inte. Centern, Liberalerna osv vill bara sitter på staketet istället för att ta ansvar.

Vasabladets Stig Nygård skrev i ledaren den 28.02.2011;

- Det är nu vi bör agera och bygga fundamentet för det nya Finland, för det gamla Finland åldras och klarar sig inte utan hjälp. För att detta ska lyckas krävs en fundamental förändring av våra attityder till de nya finländarna, riva murarna.

Här är mina åtta skäl varför mäste vi prata och debattera om invandring and integration på vår ö.

1. Åläningar är en minoritet i Finland. Vi har redan en bra kunskap om rasisiska tendenser mot minoriteter. En kunskap som vi kan använda för att hjälpa nya åläningar att komma in i samhället. Som Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag sa om antisvenskhetsdebatten som pågår i fastlandet;- Om man inte klara av att respektera minoriteter riskerar man att bli förlorare i globaliseringens tidevarv.
2. Med Europeiska Unionen (EU) och riksdagen i Helsingfors , har åländska lagtinget ingen makt att stoppa invandringen. Eller? Förändringar i EU-lagen har påverkat många europiaska länder, Åland ingår. Ett land som Storbritannien var tvungen att rulla upp sitt regelsystem på invandrare från A-8 länder (Polen, Tjeckien, Lettland, Litauen, Estland, Ungern, Slovakien och Slovenien). Enligt EU, alla restriktioner måste lyftas i slutet av nästa månad.
3. Boendesegregation har börjat befinna sig på ön. Nej, jag överdriver inte. Måsvägen i Västernäs är på väg att bli Ålands första område med många invandrare. Mariehamn stad med hjälp av Marstad behöver sprida ut invandrare som ansöker om bostad. Jag tror inte om vi vill ha en Rosengård eller Rinkeby på ön.
4. Invandrare betalar skatt också! Kolla med Skattebyrån. Det finns många arbetande invandrare på Åland. Vi har också många framgångsrika företagare med utländsk bakground. Åland tjänar säkert mycket på sina invandrare. Som skattebetalare har vi lika rätt att påverka hur ön ska styras.
5. Jag tror inte att Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet (ÅMS) gör tillräckligt för att hjälpa nyanlända invandrare. Jag menar hjälp med utbildning och hjälp att komma in på arbetsmarknaden. Bästa hjälpen till oss som kommer hit är att lära språket ( Medis är underbart!) och ge oss möjligheten att få jobba. Det är inte klokt och rättvis att transformera många av oss till socialbidragsberoende åläningar.
6. Det är dags för Åland att använda kompetenser och kunskaper bland invandrare. Som Åland Framtids Axel Jonsson sa – det är otroligt viktigt att man utnyttjar invandringen som en resurs på rätt sätt......
7. Mobbning och diskriminering i arbetslivet bör diskuteras. Det kan drabba invandrare på alla typer av arbetsplaser. Ingen invandrare är mindre värd än andra. Jag brukar säga till mina kollegor att vi (invandrare) måste inte säga ja och amen till allt för att få jobb eller stanna kvar på ett jobb. Annars förlorar vi vår självrespekt.
8. De etablerade partierna har inget att vinna på att sopa integrationsfrågor under mattan.

Slutligen, vill jag säga att socialdemokraterna är Ålands mest öppna parti. De är mycket engagerade i olika viktiga frågor. Socialdemokraterna lyser vägen! Rösta på Christian Beijar!

Alla skrev ej på deklaration mot rasism

Elva politiska partier har undertecknat en deklaration mot rasism.


Förbundet för mänskliga rättigheter, minoritetsombudsmannen, och delegationen för etniska relationer bjöd både gamla och nya politiska partier till riksdagen för att underteckna deklarationen som tar avstånd från all form av rasism.

De enda partierna som inte undertecknade avtalet var Frihetspartiet och Förändring 2011.

Jiri Keronen, ordförande för Förändring 2011, motiverar partiets beslut med att deklarationen är onödig. Att bekämpa rasism borde vara naturligt för alla normala och intelligenta människor, säger Keronen.

Han säger också att han inte går med på att underteckna deklarationen i och med att den inte klargör vilken roll och hur mycket makt EU-myndigheterna har i bekämpandet av rasismen.

Svenska folkpartiets vice ordförande Anna-Maja Henriksson säger att det är oroväckande att alla inte vill underteckna ett avtal som tar avstånd från rasism.

Kristiina Kouros, generalsekreterare på förbundet för mänskliga rättigheter, säger å sin sida att det inte var överraskande att alla inte ville underteckna deklarationen.

- Kanske det är tydligare att de som inte vill ta avstånd från rasism inte heller skriver under avtalet. Väljarna får sedan fatta sina egna beslut på basen av det här, säger Kouros.

Sandra Itäinen YLE

Somalisk hälsovårdare årets flyktingkvinna

Saido Mohamed har utsetts till årets flyktingkvinna 2011. Mohamed är specialhälsovårdare och hemma från Somalia.


Det är Finlands Flyktinghjälp som utser årets flyktingkvinna. Enligt Flyktinghjälpens styrelse har Mohamed imponerat med sitt långa och mångsidiga frivilligarbete. Mohamed har jobbat som frivillig bland annat i Somaliförbundet och i ungdomsföreningen Kanava nuoriso.

Styrelsen konstaterade också att Saido Mohamed på ett framgångsrikt sätt lyckats röra sig mellan olika kulturella kretsar och inspirerat många ungdomar som vill bevara sin mångfacetterade etniska identitet och samtidigt bli en del av det finländska samhället.

Mohamed är 36 år och växte upp i Mogadishu. Hon anlände till Finland i början av 1990-talet som 14-åring. Hon är verksam i Helsingfors.

YLE