Alla skrev ej på deklaration mot rasism

Elva politiska partier har undertecknat en deklaration mot rasism.


Förbundet för mänskliga rättigheter, minoritetsombudsmannen, och delegationen för etniska relationer bjöd både gamla och nya politiska partier till riksdagen för att underteckna deklarationen som tar avstånd från all form av rasism.

De enda partierna som inte undertecknade avtalet var Frihetspartiet och Förändring 2011.

Jiri Keronen, ordförande för Förändring 2011, motiverar partiets beslut med att deklarationen är onödig. Att bekämpa rasism borde vara naturligt för alla normala och intelligenta människor, säger Keronen.

Han säger också att han inte går med på att underteckna deklarationen i och med att den inte klargör vilken roll och hur mycket makt EU-myndigheterna har i bekämpandet av rasismen.

Svenska folkpartiets vice ordförande Anna-Maja Henriksson säger att det är oroväckande att alla inte vill underteckna ett avtal som tar avstånd från rasism.

Kristiina Kouros, generalsekreterare på förbundet för mänskliga rättigheter, säger å sin sida att det inte var överraskande att alla inte ville underteckna deklarationen.

- Kanske det är tydligare att de som inte vill ta avstånd från rasism inte heller skriver under avtalet. Väljarna får sedan fatta sina egna beslut på basen av det här, säger Kouros.

Sandra Itäinen YLE

Somalisk hälsovårdare årets flyktingkvinna

Saido Mohamed har utsetts till årets flyktingkvinna 2011. Mohamed är specialhälsovårdare och hemma från Somalia.


Det är Finlands Flyktinghjälp som utser årets flyktingkvinna. Enligt Flyktinghjälpens styrelse har Mohamed imponerat med sitt långa och mångsidiga frivilligarbete. Mohamed har jobbat som frivillig bland annat i Somaliförbundet och i ungdomsföreningen Kanava nuoriso.

Styrelsen konstaterade också att Saido Mohamed på ett framgångsrikt sätt lyckats röra sig mellan olika kulturella kretsar och inspirerat många ungdomar som vill bevara sin mångfacetterade etniska identitet och samtidigt bli en del av det finländska samhället.

Mohamed är 36 år och växte upp i Mogadishu. Hon anlände till Finland i början av 1990-talet som 14-åring. Hon är verksam i Helsingfors.

YLE

Ett brev från Godby Hogstadient - känns bra!!!!

Tack för en fin föreläsning på temadagen vi hade på GHS på måndagen. Det
var uppskattat båda bland lärare och elever. Det var flera elever och
letade efter dig efteråt och ville ge dig rosor...

Eleverna har fårr chans att prata mycket om temadagen med oss vuxna och de
har visat stort intresse för ämnet mångfald. Det kan vi nog tacka dig och
de andra föreläsarna för. Tack igen och hoppas vi kan samarbeta igen.

Hälsningar
Arbetsgruppen för temadagen på GHS

Europeiska ledare skeptiska till mångkulturalism

Först var det Tysklands förbundskansler Angela Merkel som lanserade en hård attack på mångkulturalism. Sedan Europas mest konstiga president Nicolas Sarkozy och nu Storbritanniens premiärminister David Cameron. De alla tänker nästan likadant om mångkulturalism och nu vågar de prata om det offentligt. Kommer Sveriges Fredrik Reinfeldt eller Finlands Mari Kiviniemi att hoppa in i deras vagn?

Enligt David Cameron har den europeiska tolarensen lett till att olika kulturer fjärmat sig från varandra. Förra helgen i München uppmanade han européerna att i stället skapa enhetliga nationella identiteter. Brittiska Konservativa partiets ledare var missnöjd med sitt lands mångkulturlism politiska idé under de senaste 30 åren. Det är sant att varje politiska ledare har sin egen strategi. Ingen trodde att Cameron skulla komma med ett sådant uttalande. Nu väntar vi för att se vilken skillnad han kommer att göra.

Jag tycker att det är för sent för Downing Street att inse att mångkulturalism ha misslyckats fullständigt. För tio år sedan (inte nu!) hade Storbritannien 1.053,411 människor från Indien, 747,285 från Pakistan, 283, 063 från Bangladesh, 565,876 från Karibien, 485,277 från Afrika osv. Nuförtiden bor nästan två miljoner muslimer i Storbritannien. Som i Tyskland, Frankrike och Sverige, är islam en etablerad del av det britiska samhället.

Strax efter att Cameron gjorde sitt uttalande, började en demonstrantration mot islam och muslimer i Luton. En stad som ligger omkring 50 kilometer norr om London och har en hög andel invånare med utländska rötter. Luton är känd som en samlingsplats för muslimska extremister. Enligt Daily Mail, kostade demonstranterna i lördags den brittiska regeringen mer än £800,000 för polisen att bryta det.
Under en diskussion som jag hade med en minister i landskapsregeringen, sade jag att det är en bra idé för att hjälpa utlänningar att integrera men inget europeiskt land kommer att nå ett balanserat samhälle. Självklart! Ärligt talat, är det jättesvårt för en europeisk man eller en man från Jemen att tror på att alla kulturer är lika mycket värda.

Tolkningen av mångkulturalism i Europa är lite knepigt ( för att låna min SFI 3 lärares favoritord när det gällar svår svensk grammatik). Ja, alla kulturer förtjänar like mycket respekt men själv anser jag att alla kulturer bör kritiseras. Men först behöver vi förstå varandas kultur. I somras träffade jag en turist från Stockholm. Under en lång diskussion vi hade om kultur och invandring , sade hon till mig;
- Jag föstår inte varför ni i Afrikaner kan gifta er med många fruar. Otroligt konstig!
Jag började skratta och sedan sa jag också till henne;
- Ved du vad? Jag förstår heller inte hur ni kan tro på öppna äktenskap.

Ingen kultur är perfekt. Det finns bra och dåliga saker i alla kulturer. Vi bör inte missbedöma. Till exempel finns det många i Europa, Åland ingår, som inte har så bra koll vad muslimsk kultur är men vågar säga att den är dålig. Och blir negativa till alla personer som tillhör islam.
För ett par dagar sedan fick jag besök av två socialarbetare från Mariehamn. De frågade mig olika frågor om barn och hur man tar hand om dem. Några av deras frågor vägrade jag att besvara. Jag sa till dem att jag har min egen kultur som jag starkt respekterar men eftersom jag har bestämt mig för att leva i Finland innebär det också att jag måste respektera lagen. Enkelt och okomplicerat!

Trots att det inte finns något konkret integrationprogram på Åland, är mångkulturalism inte ännu ett problem på ön. Vi har många utlänningar som alltid är redo att lära sig svenska och komma nära ålänningar. På Åland har vi en barriär mellan utlänningar och lokalbefolking, men däremot lever vi i fred och harmoni bredvid varanda. Det finns frihet för att utöva sin kultur utan ingrepp från den dominerande majoritetskulturen (ålänningar).

Jag tror inte om vi har många utlänningar på Åland som föraktar Åland och allt det ni står för, eller hur?

Välkommen Röd Ungdom Åland

Jag är en av de många fans av Röd Ungdom Åland. Det är så uppmuntrande att våra ungdomar skulle komma upp med en sådan brilliAnt idé. För att Åland kunna kalla sig ett demokratiskt samhälle måste alla kunna vara med och påverka dagordningen i politiken.

Jag tycker att Röd Ungdom är en stor möjlighet att väcka ungas intresse för politik och få de i demokratin. Young Citizens program vid Göteborgs universitet avslöjade under en internationell studie av ungomars syn på demokrati och medborgarskap, att bara 15 procent av finska ungdomar ser sig själva som politiker eller partimedlemmar när de blir äldre.

Jag brukar fråga några av mina yngre åländska bekanter om politik och politikerna på ön. Många av dem bryr sig inte vad politik är och de knappt vet Viveka Erickssons jobb i landskapsregerin eller Centerns nya partiledare.

Är de lata eller oengagerade? Lata kanske, men oengagerade no way! Under mina skolbesök märkte jag att åländska elever har synpunkter. De har åsikter kring till exempel skolmat och fritidsaktiviter.

Om jag skulle utse den mest aktiva och engagerande ungdomar på ön, kommer det säkert att vara Frans Jansson – en av Röd Ungdoms initiativagare. Den Åland Summer Jam som jag startade skulle inte ha varit en framgång utan hans stöd och alla de andra medlemmarna i Träffpunkt styrelsen. Han är en av anledningarna till att jag gillar Röd Ungdom. Ibland politik handlar om vem man känner och tror på, särskilt på en liten ö.

Är politikerna redo att stödja Frans och sina kompisars initiativ? Eller vill de bara ha många förstagångsväljare att rösta i det kommande välet? Förre året i Sverige var det nästa halv miljon förstagångsväljare. Kanske det är några tusen på Åland men att få några hundra röster på vår ö betyder mycket för alla partierna. Det var också en bra idé att ha Unga Obundna. För Frans och Simon Holmström VILL jag gärna ge er ett förslag;

Kanske hehöver ni ordna en ungdomskonferenSE med representanter från alla politiska ungdomsförbund där ni kan ha flera parallella debatter och sedan välja det som intresserade ni mest. Är det mer jobb, högre studiebidrag eller att revolutionera den högre utbildningen på Åland för att ni kan stanna kvar och studera här. Vilka är DE viktigaste gemensamma frågorna?

Jag hoppas ni kan också ge möjlighet till ungdomarna som vill engagera sig politisk utan att gå med i ett parti.

Lycka till med resan!!

Bild: från Ålandstidningen.ax

En utländsk synpunkt om politik på Åland

Snart är det val igen på Åland. Processen har redan börjat. Som i många delar av Afrika, det politiska livet på Åland är dominerat av ’gamla’ politiker. Ungarna är mycket underrespresenterade i lagtinget eller hur?

Från Ålands 33 ledamöter ungefär 10 av dem är över pensionsåldern. Den äldsta är 71 år gammal. Nästan Paul Biyas ålder. En afrikansk ledare som västvärlden tycker bör avgå nu.

Jag är tyvärr ingen fan av gamla politiker. De är inte lösningen för en levande representativ demokrati. Kanske, är det anledningen varför Storbritannien blev av Gordon Brown, för yngre politiker som David Cameron (44 år gammal), Nick Clegg (43 år gammal) och Ted Miliband ( 42 år gammal).

Jag tycker att vår ö behöver nya tankar. Men problemet
är - det finns brist på unga politiker i Ålands lagting. Gamla politiker har erfarenheter och kunskapen men de alltid fastnar på samma frågor. Till exempel – Skarven.

Bry er inte om min åsikt, gamla politiker. Alieu Khan är en invandrare som har ingen rösträtt. Men vänta lite, jag har glömt en sak – rösträtt i kommnalvalet har alla som är bosatta på Åland. Jag hoppas att Åland kommer att ha valdebatter som är inspirerande och rika på ideer. En av de viktigaste frågorna i valet 2011 bör vara integration!

I somras var Nya Åland ute för att fråga turister om våra politiker ( Vacker och vänlig vinner valet – publicerad 05.08.2010). Det var mycket intressant. Jag vet inte mycket om politikerna, men jag känner igen en hel del av dem och jag hade turen att träffa några.

I den här insändaren vill jag dela med läsarna min råa förståelse för några av de populära politikerna.

Veronica Thörnroos (C)
Det är väldigt lätt att veta att Veronica är en beslutsfattare på ön. Hon verkar som en ambitiös kvinna med stora drömmar för Åland. Jag har aldrig talat med henne men jag har sett henne några gånger i staden och en gång på Rosella. Hon är alltid upptagen och brukar gå lika snabbt som en fortkörning raket. För Veronice - det är roligt med mycket på gång eller? Följ henne på www.veronica.ax. Men tyvärr - det finns ingenting ny på bloggen. Den senaste uppdateringen gjordes år 2007.

Roger Nordlund (C)
Jag hade en diskussion med några av mina kurskamrater om de åländska politikerna. En av oss sa att politikerna får för höga löner.

- Nej, jag tror inte. Varför är Roger alltid på cykel? frågade en av oss.

Det var så roligt men jag förstod varför han ställde den frågan. Vi är från länder där politikerna har ett liv i lyx.

Roger verkar jordnär och avslappnade i mina ögon. Jag tycker att han inte gillar se annorlunda ut än den gemene mannen på gatan. Jag har aldrig träffat honom men vi har kontakt via e-post. Jag gillar hans ödmjuka karaktär. Han är en grymt bra förebild. Men Roger..hmmm...the hide and seek game.

Carina Aaltonen (S)
Jag vet inte mycket om henne, även om vi är vänner på facebook. Hon verkar vänlig och jag skulle inte bli förvånad om hon blir en främjare av integration i samhället. Hon var på min boklansering och hon brukar delta i mångkulturella aktiviter på ön. För Carina är alla människor lika mycket värda!

Jag tror att hennes parti har en politikkår som är blandat. Alla har möjlighet att bli medlem. Förra veckan fick jag en inbjudan att delta i socialdemokraternas kongress. Jag kände mig hedrad! Tack Mats Granesäter – Socialdemokraternas Internationella Gruppen.

Följ Carina på http://bloggen.fi/carina/. Alltid uppdaterad!

Danne Sundman (Ob)
En ganska ung politiker (framtiden) med stora drömmar. Jag har försökt att få honom ombord min verksamhet. Han verkar som en upphetsad politiker, som kommer att stanna länge. Jag antar att han är den enda politikern på Åland som har sin CV på nätet för alla att se. Är det nödvändigt? Detta är något vi kan debattera om. Han lyser av självförtroende i det åländska politiska scenen. Följ honom på http://www.sundman.ax/ eller http://blogg.alandstidningen.ax/danne/. Kolla hur Danne peka ut framtiden!

Britt Lundberg (C)
Jag har aldrig träffat henne men vi var en gång i kontakt via e-post. Jag tycker att hon är dynamisk och hon älskar utmaningar. En stor kvinnlig förebild för åländska tjejer att se upp till och lära av. Britt visar sig stark och bestämd. Efter ett misslyckat försök att komma in i EU-parlamentet, vill Britt nu inneha den högsta platsen i Mariehamn stad. Det skulle vara intressant att ha Britt som den nya stadsdirektören. Men jag undrar vilka förändringar kommer hon att medföra. Som invandrare, tror jag inte att hon kommer ge hopp till utlänningar som bor i staden.

Följ Britt på http://brittlundberg.blogspot.com/. Bloggen handlar mest om bokrecensioner och semestrar.

Roger Eriksson (Lib)
Han är den förste politikern som jag hade en ordentlig pratstund med. Det var under Sabaar Afrikanska Festivalen. Han var min huvudtalare och efter hans tal stannade han kvar för att visa sin solidaritet.

Jag märkte att Roger är en bra lyssnare. Under vår pratstund var han positiv och alert. Han är en lugn och rationellt tänkande politiker. Jag hoppas att Roger har läst Nina Fellman’s ledare – Åland behöver en egen integrationslagstiftning. En bra tankeställare för alla politiker!

Slutligen måste jag säga valet år 2011 kommer att bli en lärande ögonblick för mig. Jag hade följt valet i Sverige, Storbritanien osv men den åländska valet är den första västerländska valet som är så nära mig. Hemma i Gambia, säger vi oftast att toubab val är rena, fria och rättvisa. Toubab är det gambiska ordet för vita människor. Fri och rättvis? George Bush stal ett val och han är vit. Jag kommer från ett land där politiker är aldrig redo att avgå. De gör allt för att behålla makten eller hjälpa sitt barn att ärva sin plats. Tyvärr, demokrati är ännu inte en framgång i mitt land. Jag antar att det är annorlunda på Åland.

Alieu Khan
www.hejaland.ax

Bild: Ålands landtråd - Viveka Erikson

My meeting with the Finnish President

On the 2nd September, 2010 i was fortunate enough to meet the President of Finland. I presented her a copy of my new book - a collection of West African folktales in Swedish. As part of the program i was given the opportunity to speak about diversity and integration on Åland. More on this soon!

Photo Credit: Ålandstidningen