Utan Roger Eriksson?

Den 16 oktober satt jag framför datorn och följde valvakan med stort intresse. Jag var både glad och fruktat besviken. Glad över att Ålands Framtid (den enda parti med konkreta förslag på hur integrationen kan förbättras på ön) kommer att sitta i lagtinget och besviken att Roger Eriksson fick inte tillräcklig många röster för att återkomma i lagtinget och fortsätta sitt lovande arbete inom integrationsområdet.

Jag vet inte vad som gick fel men Roger verkade som en hårt arbetande minister. Roger var redan på god väg att göra Åland till en väl fungerande landskap med sina invandrare.

Nu är jag lite rädd för integrationens framtid. Det är svårt att säga;

1.Om han kommer att hålla sitt intresse för integrationsfrågor .
2.Om hans efterträdare kommer att bry sig som han?

När Roger blev den ansvarig minister för integrationsfrågor, försökte han att få en bredare bild av integrationen på ön. Han deltog aktivt i integrationsdiskussioner. Roger gjorde det klart för mig att integration tar tid och det kräver tålamod.

Den föredetta ministern visade att landskapsregeringen hade ett genuint intresse för invandrares välfärd. För hans efterträdare vill jag påminna honom eller henne om vår nya landtråds jublieumstal 2011;

”Det är min önskan att vi som företrädare för Ålands folk på ett tydligt sätt tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet och alltid står upp för allas lika värde. I samma anda ska vi också välkomna nya ålänningar och öka våra ansträngningar för deras trivsel och delaktighet”

Bra jobbat Roger Eriksson och lycka till!

En afrikan med rösträtt i ett övervägande vitt samhälle

I oktober röstar jag för första gången i ett europeiskt val. En skön känsla, eftersom jag inte har rösträtt i mitt födelseland, Gambia. Mina föräldrar är ursprungligen från Senegal och i många afrikanska länder räcker det inte med att födas i ett land för att bli medborgare. Jag räknar mig som gambisk och kommer aldrig att söka senegalesiskt medborgarskap. Det handlar om att kämpa för att rätta till den olägenheten.

Att uppnå en fullfjädrad demokrati är fortfarande en dröm för många länder i min konintent. En månad efter det åländska valet ska jag resa till Gambia och också där ska befolkningen gå till valurnorna för att rösta fram en ny president .

Häromveckan fick jag mitt åländska röstkort och det står att Alieu Khan (inte Alex Karlsson) är röstberättigad i kommunalvalet 2011. Jag var lite förvånand men samtidigt imponerad. Jag är utlänning, kan inte tillräckligt bra svenska och har konstiga namn MEN har rösträtt och möjlighet att påverka . När ska min födelseland också tillåta mig att rösta?

Val på Åland är hittills helt annorlunda för mig. Jag håller på att lära mig hur spelet spelas. Rätta mig om jag har fel, men det verkar som politiken mest handlar om hur många släktingar, vänner, arbetskamrater, anställda och bekant man har. Det är bara politikerna som pratar och väljarna låtsas som om de inte är intresserade.
I det här valet har vi några invandrare i Mariehamn som vill bli invalda. Här presenterar jag dem;

Ali Moudanib (Ålands Framtid): ursprungligen från Casablanca i Marocko och har bott på Åland i många år. Han är ägera till Alis Kebab i Mariehamn. Som det stod i fredagens Nya Åland, Ali vill ta upp integrationsfrågor i lagtinget.

Benn Haidar (Liberalerna): kan han bli Ålands första svarta valda politiker som Rysslands Jean Gregoire Sagbo? Benn är från Tanzania. Han finns på youtube och där pratar han om integration, arbetskraftsinvandring, pensionärers framtid bland annat.

Bita Khani (socialdemokraterna): är utan tvekan en av Ålands framgångsrika kvinliga företagare. Bita är ursprungligen från Mellanöstern och driver Shandiz Kebab & Pizzeria i Mariehamn. Hon är en aktiv styrelse medlem i Ålands Mångkulturella förening och sitter i landskaps diskrimineringsnämnd.

Kaveh Bahar (socialdemokraterna): är en av de som började Ålands Mångkulturella Förening och nu är han föreningens ordförande. Kaveh är från Mellanöstern och bor i Mariehamn.

Danial Macharia (socialdemokraterna): är utbildad sjukskötare som är väl respekterad för sitt jobb inom äldreomsorgen. Danials hemland är Kenya.

Chiraporn Wari (socialdemokraterna): är den enda thai som kandidater i kommunvalet. Hon är en ny företagare som driver Mariebads Island Cafe.

Oleg Kasianov (socialdemokraterna): är född i Sovjetunionen och emigrerade till Israel 1992. Han har bott i Mariehamn mer än tre år och jobbar som konsultant.

Det är skönt att det finns några invandrare som vill bli beslutsfattare. Men frågan är; är Åland redo att ha en vald politiker med invandrarbackgrund? Det var några som frågade mig varför är jag inte är intresserad av att ställa upp i valet, eftersom jag har starka åsikter och vill vara aktiv i samhället. Här är några av mina anledningar:

1. Som i många delar av Europa, har vi också invandrare som inte är aktiva röstare. De bryr sig inte om den åländska demokratin och det finns ingen strategi för att få dem att rösta och påverka. Socialdemokraternas Chiraporn har en chans att vinna om hon kan övertala sitt lands folk på ön att rösta den 16 oktober. Men det är inte lätt! I Finland har vi Somalifödda Zahra Abdulla . Hon var nästan nära att vinna riksdagsvalet år 2007. Zahra fick 4174 röster. Men majoriteten av hennes röster kom från unga infödda finska väljare som ville visa att Finland är ett öppet samhälle. Invandrarna var inte särskilt intresserad av hennes politik och hennes aktiva deltagande i samhället.

2. Åland som ett litet samhälle, där många invandrare känner sig utanför ,har några år kvar att välkomna en vald politiker med invandrarbakground. Vi pratar varmt om mångfald och visar på facebook att vi gillar olika men vi gör lite för att främja den mångfalden. I mitt arbete som evenemangarrangör och grundare för Hej Åland får jag möjlighet att få en inblick i hur det är för invandrare som vill vara aktiva i samhället.

3. Invandrare behandlas med mer medlidande än empati. Det finns skillnad mellan de två orden. Jag läste att empati är att höra det någon säger eller ta in någon annans perspektiv. Medlidande handlar också om känslor men på ett annat sätt som kan vara positiva och även negativa. Ja,Jag kommer från ett utvecklingsland men ä r det en anledning att behandla mig med medlidande? Jag brukar säga till mina åländska bekant att jag är mycket trevlig om man behandlar mig som en jämlike och medmänniska. Det är viktig att inte ge upp din självrespekt, din värdighet, för andra.

4. Det finns åläningar som har det svårt att ha förtroende för invandrare. Jag märkte det när jag jobbade på ett ställe i Mariehamn. Det fanns bara en chef för alla anställda men jag och bara jag fick mer än fyra chefer samtidigt. Alla försökte berätta för mig vad jag ska göra och de ville inte låta mig använda mitt eget omdöme. Det var frustrerande och irriterande och jag känner många invandrare som har en liknande upplevelse. Men det var inte samma sak när jag jobbade i Eckerö. Min chef hade ett öppet sinne och han litade på mig.

Jag hoppas att några ålänningar kommer att rösta för invandrarpolitikerna. Vi ska visa att vi är många på ön som står upp för värderingarna om öppenhet, tolerans och mångfald.

”Vårt svar är mer demokrati, öppenhet och humanitet. Men aldrig naivitet,” Norske statsministern Jens Stoltenberg i ett tal efter massakern på Utöya.

Lycka till Ali, Benn, Danial, Kaveh, Bita, Oleg och Chiraporn!

Åh nej, varför Café Bönan?

Varför? Jag frågade mig själv när jag läste i tidningen att Bönan har blivit ombedda att packa sina grejer och lämna Sjökvarteret. Som många ålänningar var jag mycket förvånad och fortfarande förstår inte vad var egentligen orsaken bakom det beslutet.
Cecilia Wickström skrev i sin insändare i onsdags att Bönan är like mycket en mötesplats som ett cafe. Jag håller helt och hållet med henne. Bönan liknar inget annan cafe i stan. Det är unikt med trevliga personal och alltid bra stämning.

Under mina första år på ön, var det svårt att skaffa nya vänner och bekanta. Jag blev medlem i olika föreningar men tyvärr bara en av dem brukade bjuda mig till sina möten. En ålänning som jobbade inom landskapsregering tipsade mig om Cafe Bönan. Enligt henne, är det ett ställe som är mer än ett cafe.

Jag besökte cafeet och fick träffa Johanna och hennes gäng. De var vänliga och välkomnande. Bönan blev mitt andra hem. På Bönan knöt jag många kontakter. Där kan man i välkomnade atmosfär ta en fika, lyssna på olika sorters musik, umgås och ibland bara vara.

Bönan är en främjare av mångfald på ön. Det är en mötesplats för människor från olika kulturer och det mest fantastiska är att alla som kommer till Bönan känner sig välkomna. I samarbete med fredsinstitutet, Röda Korset och Mångkulturella Föreningen, har Bönan ordnat Ålands enda mångkulturella café. Denna verksamhet har gett både ålänningar och utlänningar chansen att lära känner länder som Gambia, Kenya, Storbritannien, Kirgizistan, Filippinerna, Singapore, Ryssland, Kuba bland annat.

Cafe Bönan har en stor potential och jag tycker att det finns starka skäl att på nytt överväga beslutet av styrelsen för Sjökvarteret. Johanna och hennes gäng är kreativa och de har ett visionärt tänkande. Vi behöver Cafe Bönan –don’t take it away from us!

Till Ålands Framtid försvar

Jag läste med stort intresse Jonas Bladh exklusiva intervju med Ålands Framtids (ÅF) ordförande Anders Eriksson. Mycket imponerande!

Enligt Anders, var många förvånade när de ordnade ett intergrationsseminarium med folk som flyttat in från andra länder. Jag har fått höra några gånger att ÅF är nästan som Sverigedemokraterna och Sannfinländarna.

I juli, detta år, hade jag en politisk diskussion med en äldre man som bor i Lemland. Diskussionen var rolig och intressant. Jag frågade honom vilken parti han kommer att stödja i det kommande valet.

”Socialdemokaraterna självklart, du då?”
”Kanske Ålands Framtid” svarade jag.

Han tittade mycket förvånat på mig och skakade huvudet.

”Skojar du” frågade han.
”Nej, jag skojar inte.”
”Men de är rasistiska och vill inte ha dig och dina kollegor här!”
”Det tror jag inte!”
”Varför?” frågade han igen.
”Jag känner dem och känner till lite om deras politik. Men om det inte socialdemoktraterna fanns, vilket party skulle du heja på?”
”Liberalerna!” svarade han utan tvekan
”Varför inte Centern?” jag frågade honom.

Enligt honom är Centern ett traditionalistikt parti som inte vill ändra mycket.

Att Ålands Framtid är ett invandrarfientligt parti är en stor missuppfattning. Jag har träffat några av dem och jag vet att deras parti vill ha en bra fungerade invandringspolitik.

Ska vi tala sanning? Då är det så här: Hur mycket bryr sig de andra partierna om invandring egentligen? Allvarligt talat, invandring och integration är nästan som en icke-fråga för många.

Jag hade diskussioner med ÅF kring integrationsfrågor och jag måste säga att Anders och hans gäng vill att invandrarna bidrar till Ålands utveckling.

Varför är det tabu att disskutera invandrarpolitik på ön? Åland som alla andra delar av Finland har invandrarproblem. Det finns till exempel systematiskt diskriminering av invandrare när det gäller tillgång till jobb och bostäder.

Som jag skrev tidigare på min blogg; Jag har en bekant som flyttade till Åland för några år sedan. Det var svårt för honom att hitta jobb. För att försörja sig började han spela musik på gatan och tigga pengar från ålänningar.

Efter en stund bestämte han sig för att lämna gatan för att studera svenska på Medis. Som många invandrare trodde han att språket kan öppna nya vägar och möjligheter.
Han fick plats på Medis och började studera. Nu har han klarat alla svenska kurser på Medis men har ändå inget jobb. Han har återvänt till gatan med sin tomma burk.

Detta är en av den typ av berättelser som man hör om Ålands invandrare.När jag flyttade till ön började jag jobba nedifrån på arbetsmarknaden. Jag plockade jordgubbar i Lemland och jobbade som städare i Eckerö. Under 2008, som min bekant, började jag studera svenska (tre år) men framtiden är fortfarade osäker.

Jag tänker flytta till fastlandet men det är inte lätt eftersom jag har barn och vill vara i hans närheten. Kommer jag att klara mig utan finska språket? är också en annan grej.

Jag är imponerad av att Ålands Framtid vill bli bättre på att ge mig och mina kollegor möjlighet att bidra till Ålands gemensamma framtid. Det är med sorg jag ser hur de andra politikerna tystnat i integrationsfrågan. Intregration handlar inte om att satsa mer på att ge bidrag än arbete.
Som svenska politikern Maud Olofsson sa: Jobb är den främsta vägen in i ett samhälle.

Nedan är några problem med integration på Åland som jag diskuterade med Ålands Framtids Axel Jonsson och Erik Schütten:

Arbetslöshet, brist på information om samhället och myndigheter, utanförskap, brist på vägledning för utländska kvinnor på ön, avsaknaden av en chans att gå vidare efter Mediskursen för att skapa sig en utbildning eller jobb inom önskat område, avsakna den av en kontaktperson på AMS med tillräcklig information om invandrare för att kunna hjälpa de ut i arbetslivet eller ge information om komplettering av tidigare studier, ingen väl strukturerad kamp mot rasism och främligsfientlighet och ingen ordentligt organiserad integration.

.....Och områden som behöver direkt åtgärd:

1. Informationscentrum eller kontaktcenter för nyanlända invandrare och de som inte kan tillräckligt bra svensk samt de som inte har ett socialt nätverk.
2. Problem i samband med utländska kvinnor borde vara en del av jämställdhetsarbetet inom landskapsregeringen.

Jag ser fram emot valet, och önskar ett stort lycka till åt Ålands Framtid. Jag hoppas deras konkreta plan för en bra fungerade invandringspolitik kommer att inspirera de andra partierna.

Massmedia i ett mångklulturellt samhälle

För några månader sedan träffade jag en bekant vid biblioteket i stan. Han är invandrare med finskt medborgarskap. Vi småpratade om åländskt identitet och invandrarnas ställning i samhället. Det var intressant och jag kommer aldrig att glömma det.

Under vårt småprat var vi överens om att Åland är ett tryggt samhälle för invandrare men ön är ännu inte redo att acceptera de nya invånarna som likvärdiga. Han undrade varför det inte finns en enda politiker i lagtinget eller stadsfullmäktige med invandrarbakgrund. Enligt honom har de invandrare som kastat sig in i politiken svårt att få fäste på den åländska politiska scenen.

Jag är fortfarande ny på Åland men min uppfattning är att invandrarnas åsikter inte tas på allvar. Som jag brukar säga, vi (invandrare) måste kämpa hårt för att bli bemötta med respekt. Vi har rätt att framföra våra åsikter i alla frågor som rör oss.

Ofta står det i tidnigarna att Åland har blivit ett mångkulturellt samhälle. Det är sant men frågan är, vad gör tidningarna för att stödja, visa och fira det mångkulturella samhället. Jag är inte ett stort fan av den engelske komikern Russell Brand men jag gillar starkt vad han skrev på sin blog efter upploppet i England;

”If we want to live in a society where people feel included, we must include them, where they feel represented, we must represent them and where they feel love and compassion for their communities then we, the members of that community, must find love and compassion for them.”

Jag prenumererar på Nya Åland och brukar läsa Ålandstidningen på biblioteket och ibland via nätet. Jag tycker att invandrarna som bosätter sig på Åland bör räknas som ålänningar. Här är några punkter jag vill dela med tidningscheferna.


-Invandrarna bör förekomma i tidningsenkäter. Detta är någoting som jag längtat efter sedan jag började läsa på svenska. Bläddra igenom gamla tidningar och ni kommer att förstå vad jag menar. Journalisterna behöver sträva efter att invandrar ålänningar ska vara med och påverka. Min favorit intevju hitills i massmedia var när Åland 24 var ute på stan före lilla julen för att ta reda på hur ålänningar planerade att fira högtiden. Alla slags ålänningar var med. Nya Åland och Ålandstidnigen kan spelar en väldigt stor roll för att bryta den isolering som många nyanlända och äldre invandrare upplever på ön.

-Invandrarnas aktiviteter bör presenteras på samma sätt som man presenterar ålänningars. Man behöver inte ha en journist kompis, släkt eller bekant för att få den bästa nyhetsbevakningen.

-Glöm inte att på ön vi har en aktiv mångkulturella förening. Jag är medlem. Vi hade många aktiviter som aldrig hamnade i tidningarna. Till exempel har vi nu ett projekt som pågår med namnet knutpunkt. Projektledaren har träffat många invandrare och olika aktörer för att identifera de olika områden där invandrarna behöver hjälp.

Massmedia som en bidragande faktor i alla demokratiska processer, har ett roll att försöka föra samman olika grupper inom samhället. Jag hoppas att de kommer att uppskatta min insändare.

Är beach volleyball sexig eller sexistisk?

Paf Open Beach Volleyball kommer till stan igen. En stund som många på ön vill inte missa. Jag undrar varför finns det ett ökande intresse för beachvolley. Är det för att tjejer har för lite kläder på sig?

I England har några kvillinga beach volleyball mästare som Shauna Mullin och Zara Dampney börjat skapa annonsutrymme på sina bikinibyxor för potentialla sponsorer. I många länder pågår fortfarande en debatt - om volleyball är en sport eller en sexistisk underhållning.

Enligt Margareta Winberg, Sveriges föredetta jämställdhetsminister, beach volleyball är ingen sport.

Jag har inget emot att spela i bikini men jag tror att det internationella förbundet vill att sexualisera sporten för att locka många fans. Det är samma sak med den moderna musikbranschen. Ärligt talat, folk vill i allmänhet se lätt klädda kvinnor.

Dailymail i England avslöjade att Betfair, världens största spelbörs, har skrivit ett sponsoravtal med Shauna och Zara. Beach volleyball fans kommer automatiskt att hamna på Betfairs hemsida om de ta en bild på tjejernas rövar med en smartphone. Kanske lite svårt att förstå vad jag menar. Tjejerna ska ha en tryckt kod på sina bikinibyxor.

Beach volleyball verkar som varldens hetaste idrott. Som Dailymail skrev, kvinllig beach volleyball kommer att vara den mest underhållande händelse under nästa års OS i London tillsammans med Usain Bolts 100m.

Jag minns inte hur många gångar har jag tittat på Beach volleyball men en sak som jag föstår inte är- varför finns det inte fritt klädval för tjejerna och hur viktigt är utifrån utseende för tjejerna som vill delta i spelet?

Halonen: Ekonomi och rasism stora regeringsfrågor

President Tarja Halonen hoppas att Finlands regering klarar av att kämpa med två stora problem samtidigt under hösten. Förutom finanskrisen gäller det också att se till att rasismen inte ökar, säger Halonen till Yle.

Regeringen återvänder snart från sin sommarpaus och har då två stora problem att tackla samtidigt. Halonen är orolig för att de som drabbas först av finanskrisen är de som redan från början har det svårt.

Syndabockar leder till hat och populism

Arbetsplatser försvinner och medborgarna har inte ens råd med basförnödenheter. I sådana situationer är det lätt att leta efter syndabockar, vilket i sin tur kan innebära ökad populism och kanske också hatprat.

Presidenten säger att det är just i ekonomiskt svåra situationer som demokratiska medel behövs för att slå ner populistiska svar som för med sig hat och bitterhet.

YLE

Åland eller fastlandet? Dags att fundera lite!

Jag har en bekant som flyttade till Åland för några år sedan. Det var svårt för honom att hitta jobb. För att försörja sig började han spela musik på gatan och tigga pengar från ålänningar. Efter några månander, bestämte han att lämna gatan för att studera svenska på Medis . Som många invandrare trodde han att språket kan öppna nya vägar och möjligheter.

Han fick plats på Medis och började studera hårt. Nu har han klarat alla svenska kurser på Medis men har ändå inget jobb. Han har återvänt till gatan med sin tomma burk.

Detta är den typ av berättelser som man hör om Ålands invandrare.När jag flyttade till Åland började jag jobba nedifrån på arbetsmarknaden.Jag plockade jordgubbar i Lemland och jobbade som städare i Eckerö.I 2008, som min bekant, började jag studera svenska och i april slutade jag den avancerad svenska kursen på Medis.Nu är jag arbetslös.Jag vill jobba men samtidigt vill jag inte bli fast i lågstatusyrken.

Åland är kanske det enda stället i Finland utan en konkret plan att hjälpa invandrare.Åland är också kanske det enda stället i EU som inte firar invandrares framgångar.No offense, please!

Åland är självkart ett tryggt samhälle.Men det verkar helt omöjligt att få jobb inom mina önskeområden och jag vill inte leva på socialbidrag. Nu är det dags att fundera lite om framtiden.Åland är min sons hem men är ön det bästa ställe för mig och mina ideer?

Jag har fått plats att studera på Åland Högskola och två andra skolor på fastlandet. Nästa vecka, ska jag besöka Raseborg och ta reda på vilka typer av möjligheter det finns för invandrare där.En bekant som jobbar inom nöjesbranshen i Karis tror starkt att jag kommer att trivas i Raseborg och få tillräckligt med stöd från myndigheterna.

Han skrev till mig på engelska;

You should definitely come down to Karjaa. Small city with good services; one hour train to Helsinki, one hour train to Turku, about 65% Swedish speaking Finns so you really don’t need Finnish but it's a good opportunity to learn it!

Karjaa and the surrounding areas have been hosting several multicultural events. So I really think you would like it here!

I Karis vill jag jobba, delta aktivt i sociala evenamanger och pluggar lite
(kanske evenemangsproduktion).Under mitt besök nästa vecka ska jag träffa några aktörer och spendera en hel dag i både Karis och Ekenäs innan jag fatta ett beslut.

Häromdagen har jag också skickat ut många jobbansökningar och pratat med några arbetsgivare på Åland.Om jag får jobb kommer jag att stanna kvar på ön och studera på högskola.

I’m at a crossroad. How do i proceed?

Handlingar talar mycket starkare

Jag last med intresse de åländska partiledarnas åsikter om främlingsfientlighet i Ålandstidngen. Mycket lovande men som vi säger på engelska våra handlingar talar mycket starkare än våra ord. Fortfattare Gersham Bulkeley beskrev handling som mer betydande!

Ålands Framtids Anders Eriksson sa, politikerna ska signalera att vi har ett öppet och tolerant samhälle. Jag brukar argumentera att Europas största hinder fär ett mer öppet och tolerant samhälle är inte Sannfinländarnas ökande popularitet eller English Defence Leagues galenskap, utan är det Europas många års oärliga politiker och det ansvarslösa beteende som många invandrare tar till för att visa sina besvikelse och frustration över sitt nya hem.

För mig är det konstigt när politiker pratar fint om mångfald, integration och öppenhet och samtidigt stoppar huvudet i sanden och låtsas som allt funkar perfekt.

Vi har bara varandra. Vi är ju bara människor - Maud Olofsson

Mona Olofsson är är inte längre partiledare. Hennes sista partiledartal vad mycket gripande. Här är vad aftonbladet skrev om detta.

När Maud Olofsson pratade om Sveriges svek mot invandrarna kunde hon inte hålla tårarna borta:

– Vi har bara varandra. Vi är ju bara människor.

Till tonerna av Journeys "Don't stop believing" klev hon upp på scenen.

Som genom ett slags politiskt testamente beskrev Maud Olfosson vad hennes efterträdare har för utmaningar och varför de måste genomföra dem. Och redan i början stockade det sig i halsen för den avgående centerledaren.

Historiska mötet i Högfors.

Hon pratade om att det var i Almedalen som den första bilden togs på de fyra alliansledarna tillsammans och om det politiskt historiska mötet i Högfors.

– Där hemma på gården möttes vi och satte oss ner och diskuterade. Medieintresset var enormt, kanske var det den där badtunnan som lockade.

– Det blev ingen skvalp i badtunnan - det blev en våg av förändring, sa Olofsson och rev ner en av kvällens stora applåd.

Mycket integrationspolitik

Hon fortsatte:

– Det är inte längre normalt att Socialdemokraterna regerar landet. Det är inte längre det normala att borgerligheten träter.

Olofsson ägnade en stor del av talet åt att prata om integrationspolitik och arbetskraftinvandring.

– Bidragsberoende, utanförskap och arbetslöshet och kriminalitet Man klumpas ihop, man stigmatiseras. Det är väldigt sällan man hör några positiva ord.

– Vi måste våga se sveket, vi måste våga säga sanningen - det är inte invandrarna det är fel på, det är invandringspolitiken.

"Vi har bara varandra"

Hon framförde sedan att det är invandrarna som lyfter upp välfärdens kärna.

– Invandringspolitiken är vårt största misslyckande. Men invandringen är också vår största möjlighet till framgång.

Här stakade sig centerledaren och med gråten i halsen kom en uppmaning till sina efterträdare och till publiken:

– Mina vänner. Vi har bara varandra. Vi är ju bara människor.

– Låt oss bygga nybyggarlandet Sverige och välkomna dem som vill komma hit.

Olofsson passade även på att kräva besked från Håkan Juholt om hur Socialdemokraterna tänker agera när regeringen presenterar sin budget i höst.

Kräver besked från Juholt

Hon varnade för att Socialdemokraterna ska överge budgetreglerna som räddade Sverige ur krisen under 90-talet.

– Jag vill aldrig vara med om att vi inte har ordning och reda på våra statsfinanser, för det drabbar de svagaste, sade Centerledaren.

– Håkan Juholt, ge besked i morgon, ge besked om vad du tänker göra.

Avslutningsvis tackade Maud Olofsson för alla sin tio år som partiledare. Och ännu en gång kom tårarna:

– Jag är så oändligt tacksam över... nu börjar det... att ha fått göra den här resan och jag kommer att bära den med mig genom hela livet.

– Kära vänner. Det svåra är inte att börja, det svåra är att sluta. Och efteråt ville applåderna inte ta slut.

Bild: aftonbladet

Dåligt med butiker öppna kvällstid i Mariehamn

Turistsäsongen på Åland är i full gång. På dagarna vimlar det av folk i Mariehamns centrum, men efter kl 17 domineras gatubilden av turister som förgäves letar efter öppna butiker och caféer.

De begränsade öppettiderna beror på att många butiksägare jobbar ensamma och inte är beredda att anställa mer personal, men det finns enstaka handlare som satsar på att ha öppet när kunderna vill handla.

Butikerna i centrum stänger i regel redan klockan 17 på vardagar. På lördagar slår man igen klockan 14 och på söndagar är det mesta stängt.

Svesnka YLE: 02.07.2011
Bild: Åland.com

Kommentarer:
- Har under alla år jag bott här påpekat om saken men ingen förändring sker. Tydligen går affärerna för bra endå så man inte behöver vara lite serviceinriktad. Har ju inte träffat på en Hesburger någon annanstans som stänger kl 19, nu under sommaren kl 21, de e ju då man blir sugen på en hamburgare el någon familj som kommer iland o vill ha nåt att äta efter en hel dag på sjön. Hoppas på en föränring, så man inte behöver skämmas då turisterna frågar efter mat el shopping.

- Ålänningarna har blivit så bortskämda nuförtiden att man inte längre orkar bry sig om turismen. Åland har väl viktigare näringar...

Måste nog säga att det är ytterst tråkigt när man kommer iland på en a priori trevlig ö under högsta säsong och så är hela stället i koma.

Skärp er butiksägare etc. Byt bransch om ni tycker det är för jobbigt att hålla butiken öppen då kunderna och speciellt turister vill besöka den!

Åland Summer Jam är en stor lösning till den växande utanförskap på ön

Den 09 juli, 2011, är den tredje upplagan av Åland Summer Jam. När jag startade evenemanget, var det många som trodde inte på mig och mina idéer. Jag hade alla odds emot mig. Jag var invandrare, utlänning, svart och ny på Åland.

Att ordna sociala evenemang är nånting som jag starkt gillar. Jag har initierat och lett stora evenemang i mitt hemland, Gambia. Men tyvärr, i många europeiska samhälle finns det en bild av att svarta inte är att lita på. Svarta har det svårt alltid att klara sig. Svarta är brottsliga.

Att bor på Åland, en ö med litet antal svarta invandrare, innebär att jag måste kämpa mot alla fördomar för att lyckas med mina aktiviteter som kan låtar konstigt eller oklokt till några ålänningar. Jag brukar säga till mina bekantar – Alieu behöver ingens godkännande för att känna mig välkommen eller lyckas.

Vad är det att vara svart på Åland? Jag slåss med den här frågan nästan varje dag. Trotts att jag är icke-ålänning, känner jag att jag kan göra vad jag vill. Så länge är det lagligt . Jag älskar utmaningar!

Åland Summer Jam är inte ett stort evenemang men en stor lösning till den växande utanförskap på ön. Så klart att det finns bristande delaktighet i samhället bland invandrarna. Ålänningar är 'vi' och invandrare är 'dom'.

Min önskan är alltid att Åland ska vara ett samhälle med respekt och tolerans. Ett samhälle där alla oavsett bakgrund ska vara delaktiga och medansvariga.

Återigen, vill jag bjuda alla till Åland Summer Jam. Låt oss omfamna varandras olikheter och inse att integration betyder lycka och kärlek. Länge leve mångfalden!

Ob! Åland Summer Jam program guide finns www.hejaland.ax

Hon är Åland Summer Jam 2011 moderator

Hennes namn är Thandiwe Mponeng Nthaisane. Hon bor i Stockholm men har sina rötter i Sydafrika. Thandiwe är Åland Summer Jam 2011 moderator. Hon kommer att vara den som både inviger evenemanget och presenterar artisterna.

- Jag ser fram emot debuten på Åland, säger hon.

Som tjej och sångerska kommer hon att tillföra lite glitter och humor till evenemanget. I somras, hade vi Tove Meyer (Sverige) och DJ Lil Sisqo (Norge) som moderatorer. Tove jobbar på Sveriges Radio och är en av medförfattarna till boken Carl XVI Gustaf – den ofrivillige monarken.

Thandiwe är en sångarska som är influerad av Mariam Makeba (Mamma Africa). Hennes distinkta och speciella röst har redan gett henne en växande skara fans. Trots att hon är uppväxt i Sverige har Thandiwe behållit den sydafrikanska melankoliska touchen i sin musik.

Hon kommer att stå på Miramarparkens scen och presentera artister så som Etzia (Sverige), Wendy Wonder (Danmark), Twang System (Sverige), Melita (Norge), C-Star (Finland), Fryk (Åland) och Da Patriot(Gambia).

Missa inte Åland Summer Jam 2011!

NU ÄR PROGRAMMET KLART FÖR ÅLAND SUMMER JAM

Nu är programmet för Åland Summer Jam 2011 så gott som klart! Den 9 juli (17:00-24:00) äger evenemanget rum i Ålands nyaste park, Marimarparken i Mariehamn. Vi bjuder på underhållning av högsta klass med artister från Norge, Sverige, Danmark, Åland och Finland.


Kl: 17:00 - Området öppnar med lugn och avkopplande musik ( Det finns mat och något att dricka)

Kl: 18:00 - Melita (Mozambique/Kuba/Norge) - vid pianot bjuder hon en blandning av vackra harmonier från sydöstra Afrika, Kuba och Europa.

Kl: 19:00 - DJ Mario (Gambia/Sverige) - Han kommer liva upp Miramarparken med det senaste inom reggae, hip hop, RnB, rap och afro.

Kl: 20:00 - Fryk (Åland) - Ålands ende rappare kommer att göra sin comeback efter ett år borta från musikscenen.

Kl: 20:30 - C-Star (Finland) - Karis stolta reggae-export som är en av Finlands mest lovande reggaestjärna.

Kl: 21:00 - Wendy Wondy ( Danmark) - En växande reggaesångerska med både danska och kenyanska rötter.

Kl: 21:30 - Paus med DJ Mario

Kl: 22:00 - Twang System (Sverige) - Ett stort växande namn i Sverige. Reggaegruppen består av Briz, Marwin B, Don Paco och Dj Patuu.

Kl: 22:45 - Etzia (USA/Sverige) - Född i Brooklyn, New York, hon är numera en av Sveriges tynsta kvinnliga dancehall artister.

Kl: 23:15 - Gäst-artist Gambias Da Patriot (Sam George)

Kl: 23:30 - Sista minuten med DJ Mario och en gäst-DJ ( Ölservering slutar!!!)

Kl: 00:00 - The End!!

I vårt bar/kiosk serveras mat och dryck!!!

Bild: Etzia - en av artisterna

Danmark vill utvisa brottslingar

I Danmark förbereds en lagändring enligt vilken alla utlänningar som begår ett brott kan utvisas från landet.


Lagen kommer antagligen att godkännas, trots att politikerna är medvetna om att den bryter mot internationella människorättsavtal.

Det är integrationsminister Sören Pind som representerar partiet Venstre som föreslår lagändringen. Danmarks parlament, Folketinget diskuterade frågan på tisdagen och det slutgiltiga beslutet fattas på fredagen, enligt den danska nättidningen Information.

Folketinget accepterar med stor sannolikhet lagändringen, eftersom även de danska Socialdemokraterna och det Socialistiska folkpartiet står bakom den.

Enligt den nya lagen skulle utlänningar som gör sig skyldiga till allvarliga brott utvisas från landet oberoende av fängelsestraffets längd. Undantag skulle beviljas endast i de fall, där utvisningen med "säkerhet" bryter mot internationella avtal.

Danmark kommer antagligen att få svara för utvisningsbesluten inför Europeiska människorättsdomstolen, men det här är politikerna beredda på, skriver tidningen.

Käll: YLE

Åland Summer Jam -ny plats och ny upplevelse

Miramarparken ska ge en ny dimension till Åland Summer Jam. Sju internationella artister stormar ön på den 9 juli 2011. Don't miss it peace loving people!

Åland Summer Jam får massivt stöd

Om några veckor är det Åland Summer Jam 2011. Att etablera ett nytt evenemang tar tid och kräver mycket arbete. Men det här året är jag glatt överraskad att evenemanget har fått tillräckligt med hjälp av generösa personer och företag på ön.

Awesome! Är det mest perfekta engelsk ord att beskriva den ström av stöd och solidaritet som jag har fått hittills. Otrolig vänlighet och hjälpsamhet!

Intresset för Åland Summer Jam har onekligen blivit större bland öns musikälskare. 2009 hade jag fullt hus på Pub Bastun och det var många som inte rymdes in. I somras flyttade vi evenemanget till Badhusparken och det här året är det i Miramarparken. Åland Summer Jam har lärt mig att ingenting är omöjligt.

Evenemanget är ideellt och målet är att öka toleransen och den ömsesidiga förståelsen mellan ålänningar och utlänningar. Precis som förut kommer Åland Summer Jam att bjuda på ett stort utbud av nöjen och bra artister den 9 juli. Ålands ende rappare, Fryk är en av de artisterna. Han har varit borta från musikscenen i ungefär ett år och nu är han på gång igen. Den amerikansk-svenska reggaesångare, Etzia ska också stå på scenen för första gången på ön.

För äldre ålänningar som vill vara med, har vi Melita från Mozambique/Kuba som börjar spela kl:18. Hon spelar meditativ, lugn och avkopplande piano musik.

Jag vill tacka alla personer och företag som stödjer evenemanget på olika sätt. Stor tack till Nordiska Kulturfonden, Svenska Kulturfonden, Ålands Landskapsregering, Mariehamn Stad, Viking Line, Renhållningen, Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet...osv.

Vi ses den 9 juli 2011!

Olika kriterier för omhändertagning

Myndigheterna behandlar finländska mammor och mammor med invandrarbakgrund på olika sätt i fall där barn omhändertas, visar en ny avhandling vid Tammerfors universitet.


En tredjedel av de finländska mammorna betecknades som trötta medan trötthet inte nämndes en enda gång visavi utländska mammor, då det gällde omhändertagande av barn.

Beteckningar som utbrändhet förekom visavi finländska mammor medan myndigheterna ansåg att utländska mammor kunde vara oförmögna att ta hand om sina barn.

Bristen på jämställd behandling bland finländare och invandrare ifråga om omhändertagande av barn behandlas av Johanna Hiitola i hennes avhandling vid Tammerfors universitet.

Enligt undersökningen bestämmer domstolarna normerna för hur en bra familj ska se ut.

Käll:YLE Bild: Helsinki Times

Moderaternas Johan Ehn möter Gud

Valet börjar närma sig på Åland, bara några månader kvar. Politikerna börjar bli nervösa. Ingen av de vet om vilka som kommer att få fortsätta en mandatperion till. Som det ser ut nu, är det svårt att säga vilken politiskt parti har ett stort och ökande fortroende hos valjärna.

Förre veckan bestämde många politiker att besöka Gud och diskutera lite om deras framtid i den åländska politiska scenen.

Den första att träffa Gud var Johan Ehn. När han steg in i konferensrummet plötsligt började Gud att gråta. Tårarna strömmade nerför kinderna. Ehn började förmodligen också gråta och bad Gud att berätta för honom vad var det som var fel. Gud tittade på honom med ledsna ögon och skakade på huvudet. Ordförande för Moderaterna fick panikattack och började svettas kraftigt. Han var med sin politisk sekreterare, Petri Carlsson.

Petri såg mycket förvånad ut och undrade varför Gud var ledsen och kanske arg på hans partiledare. Han la sina armar runt Ehn och försökte trösta honom.

"Varför är du fortfarande singel?" frågade Gud.

Ehn blev överraskad av frågan och visste först inte vad han skulle svara. Han viskade några snabba ord till Petri och sedan avslöjade till Gud att han har inte ännu hittat den rätta på hela ön.

Gud var mycket besviken och sa;

"Som politiker på toppnivå, måste du verkligen skaffa familj. Sarkozy var singel när han blev president i Frankrinke men han snabbt gifte sig med Carla Bruni. Ed Miliband gifte sig också när han valdes till ny ledare för brittiska Labour."

Ehn var överens med Gud och bad om råd och hjälp. Gud föreslog att hon skulle prata med Tiger Woods eller Manchester Uniteds Ryan Giggs.

Politikern ville också veta varför han lyckades inte fick tillräcklig röster för att vinna riksdagsvalet?

"Jag är stadsstyrelsens ordförande, ordförande för Moderaterna, styrelseledamot i Finlands Svenska Brand- och Räddningsförbund, suppleant i styrelsen för Rädda Barnen på Åland och brinner för den frivilliga brandkåren. Hur har Elisabeth Nauclér och Christian Beijar fått de flesta rösterna?"

Gud sa till Ehn att det finns inte någon trygg politiker i hela varlden och frågade honom om han brinner för den frivilliga bandkåren för att öka sin popularitet.

"Hell nooooo! Jag började jobba med brandkåren innan jag blev politiker. Du vet att jag gillar ideella aktiviteter och bidrar med i samhället. Nu börjar jag bli arg på dig!"

Petri varnade sin ledare att vara artig mot Gud och aldrig höja sin röst. Gud avbröt honom då och sa att han inte var intresserad av att höra om det.

" Vet du vad Ehn? Du har en stark personlighet men jag är inte alltid imponerad av dig som politiker. Kan du vara snäll och forklara för mig hur kan du och dina kollegor lät en Sverigedemokraterna sympatisör att ställa upp i valet?

Ehn började svettas kraftigt igen. Han frågade Petri om denna fråga kommer inte att försvinna. Moderaternas ordförande började attackera media och kallade hela rapporten som en storm i ett vattenglas. Enligt Ehn, lurar de inte det åländska folket.

"Alla moderater har moderata åsikter. Vi har våra brister, men vilket parti har inte det?"

Den nästa att möter Gud var Centerns Veronica Thörnroos.....

Bild: http://www.moderaterna.ax

Camilla Gunells jublieumstal

Bästa självstyrelsefirare, kära ålänningar!

För 90 år sedan - i juni 1921 - godkändes Ålandsöverenskommelsen i Nationernas förbund då Åland gavs sin speciella status som ett autonomt, demilitariserat och neutraliserat örike inom Finlands gränser med särskilda skyddsbestämmelser för språk, kultur och traditioner. Året därpå, den 9 juni 1922, sammanträdde

landstinget för allra första gången.

Under dessa 90 år har åländska kvinnor och män ihärdigt byggt Åland till vad det är idag - ett demokratiskt nordiskt välfärdssamhälle som gett dess befolkning en trygg levnadsstandard och en god livskvalitet.

Självstyrelsen har tjänat ålänningarna väl och vi har all anledning att idag se tillbaka med tacksamhet och stolthet. Vi kan också blicka framåt med tillförsikt och optimism. Det finns all anledningar att fira! Därtill fyller staden Mariehamn 150 år, vilket firas folkligt och festligt under hela 2011.

Det här året är också det sista på den här mandatperioden. Lagtinget har under de senaste fyra åren visat att vi kan samarbeta över partigränserna. I flera frågor har lagtingets partier eniga närmat sig Finlands riksdag med väl underbyggd argumentation och ett grundligt utfört hemarbete.

I den parlamentariska reformkommittén om ett nytt självstyrelsesystem var alla lagtingspartier överens om ett regimskifte. När kommittén träffade alla riksdagsgrupper i fjol i Helsingfors var det bärande budskapet att misstro ska bytas mot förtroende i det politiska umgänget mellan Åland och riket. Förhandling och ökad politisk dialog ska ersätta rättskamp och juridik. Förslaget innebär också en ökad öppenhet i de förändringar som förbereds och en ökad demokratisering.

Också vår gemensamma motion om en moderniserad sexuallagstiftning har tagits väl emot.

Trots att folkets förtroende ibland sviktar när det gäller politikerkåren så vill jag ändå hävda att ledamöterna i Ålands lagting har visat på stor kapacitet till samarbete och en vilja att hitta gemensamma lösningar. Ni kanske inte tror mig, men min uppfattning är att de allra flesta som tjänar folket i Ålands lagting gör det utifrån en god vilja. Utifrån sin politiska övertygelse och sina förutsättningar har alla velat bidra till att utveckla och förbättra vårt samhälle.

Ni ålänningar har valt oss för att förvalta och ta ansvar för Åland. Det gör vi, men i alla frågor har vi inte makten att själva bestämma.

Det är inte utan frustration vi på avstånd ser den utdragna regeringsbildningen i Helsingfors. Medborgarna valde en ny riksdag den 17 april och ännu har landet inte en regering. I den nya regeringens händer vilar nämligen Ålands framtida möjligheter att ordna sin elförsörjning och utvecklingen av förnyelsebar energi, sjöfartens verksamhetsförutsättningar och konkurrenskraft, pensionärernas förmåner och det svenska språket.

Vi håller kontakterna till våra syster- och broderpartier i riket och försöker påverka regeringsprogrammet så gott vi kan.

Den ökande främlingsfientligheten i riket skrämmer och det kalla vinddraget sveper över personer med utländsk härkomst, men också över svensktalande och ålänningar. Främlingsfientligheten är en märklig motsägelse mot de öppna gränserna inom Europa och det faktum att världen krymper, att folk reser mer och kommunicerar med varandra världen över.

Det är min önskan att vi som företrädare för Ålands folk på ett tydligt sätt tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet och alltid står upp för allas lika värde.

I samma anda ska vi också välkomna nya ålänningar och öka våra ansträngningar för deras trivsel och delaktighet. Framgången ligger inte i stängda gränser mot omvärlden - tvärtom! Det visar som bäst Sveriges snabba återhämtning efter finanskrisen.

MEN det finns ännu en sak vi i lagtinget gemensamt kan göra på slutrakan av denna mandatperiod. I den nyvalda riksdagen råder oklarhet kring hur utskottsplatserna ska fördelas. För Ålands del finns det ett utskott som är av synnerligen stor betydelse - grundlagsutskottet - där alla frågor som berör självstyrelselagen behandlas. Ålands riksdagsledamot borde tryggas en ordinarie plats i grundlagsutskottet och inte vara beroende av rikspartiernas politiska spel eller deras goda vilja att upplåta en plats för den åländska ledamoten. Låt oss avsluta den här mandatperioden i den goda samarbetsandans namn med att anta en riksmotion för att säkra Ålands inflytande i grundlagsutskottet!

Ålänningar! I oktober är det lagtings- och kommunalval. Folkets förtroende och respekt är något de folkvalda måste förtjäna. Det är min förhoppning att partierna får fram många kunniga kandidater i alla åldrar. Det nya lagtinget har många utmaningar framför sig: landskapets ekonomi måste skötas ansvarsfullt, det är mycket vi måste ha råd med framöver för att fortsätta ha en bra utbildning, hälso- och sjukvård och sociala omsorger.

Stora krav på omställning krävs för att förbättra miljön och vattenkvaliteten i Östersjön. Gamla näringar måste anpassas till en mer hållbar utveckling och nya lösningar och innovationer behövs för att minska utsläppen. Det är min övertygelse att om människor får ökade insikter om naturens begränsade resurser så är vi också beredda att ändra inriktning. Se bara på Tyskland! Ett av världens största industriländer meddelar att man inleder en avveckling av kärnkraften. Tyskland vill efter katastrofen i Fukushima gå i bräschen för en kärnkraftsfri värld. Också Åland kan gå i första ledet när det gäller miljöarbete. Målet att Åland ska bli självförsörjande på vindkraft. Allt är möjligt - det tror jag nu - när till och med stadsbussen i Mariehamn drivs på fiskrens!

Ur havet har ålänningarna i alla tider hämtat sin näring. Havet är en del av vår folksjäl. Det är vid havet vi återhämtar oss, får vila, ro och perspektiv. Havet är också glädje, med dagarna på stranden, på bryggan och i fiskebåten. Det är vår absoluta skyldighet att göra vårt yttersta för att överlämna en vattenmiljö till våra barn som också de kan njuta av havet såsom vi har gjort. Kommande generationer ålänningar kommer också att älska havet. Men vi måste ta ansvar för vattenmiljön och sätta stopp för föroreningar och förgiftning!

Ålänningar! Uppfinningsrikedom, självkänsla och affärssinne kommer att leda oss vidare in i framtiden. Men vi måste lära oss att samarbeta. Man bygger inte ett samhälle med missunnsamhet eller avundsjuka. Vi ska unna varandra framgång och uppskattning. Vi ska byta ut den misstro som ibland råder människor och regioner emellan mot tillit och förtroende. Om vi tar fram det bästa i varje ålänning stärker vi det sociala kapitalet, vi förbättrar folkhälsan och ökar omsorgen om varandra.

Det varmaste och tryggaste folkhemmet skapar vi då vi kan se varandras styrkor, uppmuntra begåvning och respektera olikhet och mångfald. Då kommer Åland vara det vackra, trivsamma hem som vi alla önskar - i 90 nya framgångsrika år! Jag önskar er alla en fortsatt trevlig självstyrelsedag!

Käll: Ålandstidningen/ bild: Ålandstidningen