Utan Roger Eriksson?

Den 16 oktober satt jag framför datorn och följde valvakan med stort intresse. Jag var både glad och fruktat besviken. Glad över att Ålands Framtid (den enda parti med konkreta förslag på hur integrationen kan förbättras på ön) kommer att sitta i lagtinget och besviken att Roger Eriksson fick inte tillräcklig många röster för att återkomma i lagtinget och fortsätta sitt lovande arbete inom integrationsområdet.

Jag vet inte vad som gick fel men Roger verkade som en hårt arbetande minister. Roger var redan på god väg att göra Åland till en väl fungerande landskap med sina invandrare.

Nu är jag lite rädd för integrationens framtid. Det är svårt att säga;

1.Om han kommer att hålla sitt intresse för integrationsfrågor .
2.Om hans efterträdare kommer att bry sig som han?

När Roger blev den ansvarig minister för integrationsfrågor, försökte han att få en bredare bild av integrationen på ön. Han deltog aktivt i integrationsdiskussioner. Roger gjorde det klart för mig att integration tar tid och det kräver tålamod.

Den föredetta ministern visade att landskapsregeringen hade ett genuint intresse för invandrares välfärd. För hans efterträdare vill jag påminna honom eller henne om vår nya landtråds jublieumstal 2011;

”Det är min önskan att vi som företrädare för Ålands folk på ett tydligt sätt tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet och alltid står upp för allas lika värde. I samma anda ska vi också välkomna nya ålänningar och öka våra ansträngningar för deras trivsel och delaktighet”

Bra jobbat Roger Eriksson och lycka till!

En afrikan med rösträtt i ett övervägande vitt samhälle

I oktober röstar jag för första gången i ett europeiskt val. En skön känsla, eftersom jag inte har rösträtt i mitt födelseland, Gambia. Mina föräldrar är ursprungligen från Senegal och i många afrikanska länder räcker det inte med att födas i ett land för att bli medborgare. Jag räknar mig som gambisk och kommer aldrig att söka senegalesiskt medborgarskap. Det handlar om att kämpa för att rätta till den olägenheten.

Att uppnå en fullfjädrad demokrati är fortfarande en dröm för många länder i min konintent. En månad efter det åländska valet ska jag resa till Gambia och också där ska befolkningen gå till valurnorna för att rösta fram en ny president .

Häromveckan fick jag mitt åländska röstkort och det står att Alieu Khan (inte Alex Karlsson) är röstberättigad i kommunalvalet 2011. Jag var lite förvånand men samtidigt imponerad. Jag är utlänning, kan inte tillräckligt bra svenska och har konstiga namn MEN har rösträtt och möjlighet att påverka . När ska min födelseland också tillåta mig att rösta?

Val på Åland är hittills helt annorlunda för mig. Jag håller på att lära mig hur spelet spelas. Rätta mig om jag har fel, men det verkar som politiken mest handlar om hur många släktingar, vänner, arbetskamrater, anställda och bekant man har. Det är bara politikerna som pratar och väljarna låtsas som om de inte är intresserade.
I det här valet har vi några invandrare i Mariehamn som vill bli invalda. Här presenterar jag dem;

Ali Moudanib (Ålands Framtid): ursprungligen från Casablanca i Marocko och har bott på Åland i många år. Han är ägera till Alis Kebab i Mariehamn. Som det stod i fredagens Nya Åland, Ali vill ta upp integrationsfrågor i lagtinget.

Benn Haidar (Liberalerna): kan han bli Ålands första svarta valda politiker som Rysslands Jean Gregoire Sagbo? Benn är från Tanzania. Han finns på youtube och där pratar han om integration, arbetskraftsinvandring, pensionärers framtid bland annat.

Bita Khani (socialdemokraterna): är utan tvekan en av Ålands framgångsrika kvinliga företagare. Bita är ursprungligen från Mellanöstern och driver Shandiz Kebab & Pizzeria i Mariehamn. Hon är en aktiv styrelse medlem i Ålands Mångkulturella förening och sitter i landskaps diskrimineringsnämnd.

Kaveh Bahar (socialdemokraterna): är en av de som började Ålands Mångkulturella Förening och nu är han föreningens ordförande. Kaveh är från Mellanöstern och bor i Mariehamn.

Danial Macharia (socialdemokraterna): är utbildad sjukskötare som är väl respekterad för sitt jobb inom äldreomsorgen. Danials hemland är Kenya.

Chiraporn Wari (socialdemokraterna): är den enda thai som kandidater i kommunvalet. Hon är en ny företagare som driver Mariebads Island Cafe.

Oleg Kasianov (socialdemokraterna): är född i Sovjetunionen och emigrerade till Israel 1992. Han har bott i Mariehamn mer än tre år och jobbar som konsultant.

Det är skönt att det finns några invandrare som vill bli beslutsfattare. Men frågan är; är Åland redo att ha en vald politiker med invandrarbackgrund? Det var några som frågade mig varför är jag inte är intresserad av att ställa upp i valet, eftersom jag har starka åsikter och vill vara aktiv i samhället. Här är några av mina anledningar:

1. Som i många delar av Europa, har vi också invandrare som inte är aktiva röstare. De bryr sig inte om den åländska demokratin och det finns ingen strategi för att få dem att rösta och påverka. Socialdemokraternas Chiraporn har en chans att vinna om hon kan övertala sitt lands folk på ön att rösta den 16 oktober. Men det är inte lätt! I Finland har vi Somalifödda Zahra Abdulla . Hon var nästan nära att vinna riksdagsvalet år 2007. Zahra fick 4174 röster. Men majoriteten av hennes röster kom från unga infödda finska väljare som ville visa att Finland är ett öppet samhälle. Invandrarna var inte särskilt intresserad av hennes politik och hennes aktiva deltagande i samhället.

2. Åland som ett litet samhälle, där många invandrare känner sig utanför ,har några år kvar att välkomna en vald politiker med invandrarbakground. Vi pratar varmt om mångfald och visar på facebook att vi gillar olika men vi gör lite för att främja den mångfalden. I mitt arbete som evenemangarrangör och grundare för Hej Åland får jag möjlighet att få en inblick i hur det är för invandrare som vill vara aktiva i samhället.

3. Invandrare behandlas med mer medlidande än empati. Det finns skillnad mellan de två orden. Jag läste att empati är att höra det någon säger eller ta in någon annans perspektiv. Medlidande handlar också om känslor men på ett annat sätt som kan vara positiva och även negativa. Ja,Jag kommer från ett utvecklingsland men ä r det en anledning att behandla mig med medlidande? Jag brukar säga till mina åländska bekant att jag är mycket trevlig om man behandlar mig som en jämlike och medmänniska. Det är viktig att inte ge upp din självrespekt, din värdighet, för andra.

4. Det finns åläningar som har det svårt att ha förtroende för invandrare. Jag märkte det när jag jobbade på ett ställe i Mariehamn. Det fanns bara en chef för alla anställda men jag och bara jag fick mer än fyra chefer samtidigt. Alla försökte berätta för mig vad jag ska göra och de ville inte låta mig använda mitt eget omdöme. Det var frustrerande och irriterande och jag känner många invandrare som har en liknande upplevelse. Men det var inte samma sak när jag jobbade i Eckerö. Min chef hade ett öppet sinne och han litade på mig.

Jag hoppas att några ålänningar kommer att rösta för invandrarpolitikerna. Vi ska visa att vi är många på ön som står upp för värderingarna om öppenhet, tolerans och mångfald.

”Vårt svar är mer demokrati, öppenhet och humanitet. Men aldrig naivitet,” Norske statsministern Jens Stoltenberg i ett tal efter massakern på Utöya.

Lycka till Ali, Benn, Danial, Kaveh, Bita, Oleg och Chiraporn!

Åh nej, varför Café Bönan?

Varför? Jag frågade mig själv när jag läste i tidningen att Bönan har blivit ombedda att packa sina grejer och lämna Sjökvarteret. Som många ålänningar var jag mycket förvånad och fortfarande förstår inte vad var egentligen orsaken bakom det beslutet.
Cecilia Wickström skrev i sin insändare i onsdags att Bönan är like mycket en mötesplats som ett cafe. Jag håller helt och hållet med henne. Bönan liknar inget annan cafe i stan. Det är unikt med trevliga personal och alltid bra stämning.

Under mina första år på ön, var det svårt att skaffa nya vänner och bekanta. Jag blev medlem i olika föreningar men tyvärr bara en av dem brukade bjuda mig till sina möten. En ålänning som jobbade inom landskapsregering tipsade mig om Cafe Bönan. Enligt henne, är det ett ställe som är mer än ett cafe.

Jag besökte cafeet och fick träffa Johanna och hennes gäng. De var vänliga och välkomnande. Bönan blev mitt andra hem. På Bönan knöt jag många kontakter. Där kan man i välkomnade atmosfär ta en fika, lyssna på olika sorters musik, umgås och ibland bara vara.

Bönan är en främjare av mångfald på ön. Det är en mötesplats för människor från olika kulturer och det mest fantastiska är att alla som kommer till Bönan känner sig välkomna. I samarbete med fredsinstitutet, Röda Korset och Mångkulturella Föreningen, har Bönan ordnat Ålands enda mångkulturella café. Denna verksamhet har gett både ålänningar och utlänningar chansen att lära känner länder som Gambia, Kenya, Storbritannien, Kirgizistan, Filippinerna, Singapore, Ryssland, Kuba bland annat.

Cafe Bönan har en stor potential och jag tycker att det finns starka skäl att på nytt överväga beslutet av styrelsen för Sjökvarteret. Johanna och hennes gäng är kreativa och de har ett visionärt tänkande. Vi behöver Cafe Bönan –don’t take it away from us!

Till Ålands Framtid försvar

Jag läste med stort intresse Jonas Bladh exklusiva intervju med Ålands Framtids (ÅF) ordförande Anders Eriksson. Mycket imponerande!

Enligt Anders, var många förvånade när de ordnade ett intergrationsseminarium med folk som flyttat in från andra länder. Jag har fått höra några gånger att ÅF är nästan som Sverigedemokraterna och Sannfinländarna.

I juli, detta år, hade jag en politisk diskussion med en äldre man som bor i Lemland. Diskussionen var rolig och intressant. Jag frågade honom vilken parti han kommer att stödja i det kommande valet.

”Socialdemokaraterna självklart, du då?”
”Kanske Ålands Framtid” svarade jag.

Han tittade mycket förvånat på mig och skakade huvudet.

”Skojar du” frågade han.
”Nej, jag skojar inte.”
”Men de är rasistiska och vill inte ha dig och dina kollegor här!”
”Det tror jag inte!”
”Varför?” frågade han igen.
”Jag känner dem och känner till lite om deras politik. Men om det inte socialdemoktraterna fanns, vilket party skulle du heja på?”
”Liberalerna!” svarade han utan tvekan
”Varför inte Centern?” jag frågade honom.

Enligt honom är Centern ett traditionalistikt parti som inte vill ändra mycket.

Att Ålands Framtid är ett invandrarfientligt parti är en stor missuppfattning. Jag har träffat några av dem och jag vet att deras parti vill ha en bra fungerade invandringspolitik.

Ska vi tala sanning? Då är det så här: Hur mycket bryr sig de andra partierna om invandring egentligen? Allvarligt talat, invandring och integration är nästan som en icke-fråga för många.

Jag hade diskussioner med ÅF kring integrationsfrågor och jag måste säga att Anders och hans gäng vill att invandrarna bidrar till Ålands utveckling.

Varför är det tabu att disskutera invandrarpolitik på ön? Åland som alla andra delar av Finland har invandrarproblem. Det finns till exempel systematiskt diskriminering av invandrare när det gäller tillgång till jobb och bostäder.

Som jag skrev tidigare på min blogg; Jag har en bekant som flyttade till Åland för några år sedan. Det var svårt för honom att hitta jobb. För att försörja sig började han spela musik på gatan och tigga pengar från ålänningar.

Efter en stund bestämte han sig för att lämna gatan för att studera svenska på Medis. Som många invandrare trodde han att språket kan öppna nya vägar och möjligheter.
Han fick plats på Medis och började studera. Nu har han klarat alla svenska kurser på Medis men har ändå inget jobb. Han har återvänt till gatan med sin tomma burk.

Detta är en av den typ av berättelser som man hör om Ålands invandrare.När jag flyttade till ön började jag jobba nedifrån på arbetsmarknaden. Jag plockade jordgubbar i Lemland och jobbade som städare i Eckerö. Under 2008, som min bekant, började jag studera svenska (tre år) men framtiden är fortfarade osäker.

Jag tänker flytta till fastlandet men det är inte lätt eftersom jag har barn och vill vara i hans närheten. Kommer jag att klara mig utan finska språket? är också en annan grej.

Jag är imponerad av att Ålands Framtid vill bli bättre på att ge mig och mina kollegor möjlighet att bidra till Ålands gemensamma framtid. Det är med sorg jag ser hur de andra politikerna tystnat i integrationsfrågan. Intregration handlar inte om att satsa mer på att ge bidrag än arbete.
Som svenska politikern Maud Olofsson sa: Jobb är den främsta vägen in i ett samhälle.

Nedan är några problem med integration på Åland som jag diskuterade med Ålands Framtids Axel Jonsson och Erik Schütten:

Arbetslöshet, brist på information om samhället och myndigheter, utanförskap, brist på vägledning för utländska kvinnor på ön, avsaknaden av en chans att gå vidare efter Mediskursen för att skapa sig en utbildning eller jobb inom önskat område, avsakna den av en kontaktperson på AMS med tillräcklig information om invandrare för att kunna hjälpa de ut i arbetslivet eller ge information om komplettering av tidigare studier, ingen väl strukturerad kamp mot rasism och främligsfientlighet och ingen ordentligt organiserad integration.

.....Och områden som behöver direkt åtgärd:

1. Informationscentrum eller kontaktcenter för nyanlända invandrare och de som inte kan tillräckligt bra svensk samt de som inte har ett socialt nätverk.
2. Problem i samband med utländska kvinnor borde vara en del av jämställdhetsarbetet inom landskapsregeringen.

Jag ser fram emot valet, och önskar ett stort lycka till åt Ålands Framtid. Jag hoppas deras konkreta plan för en bra fungerade invandringspolitik kommer att inspirera de andra partierna.

Massmedia i ett mångklulturellt samhälle

För några månader sedan träffade jag en bekant vid biblioteket i stan. Han är invandrare med finskt medborgarskap. Vi småpratade om åländskt identitet och invandrarnas ställning i samhället. Det var intressant och jag kommer aldrig att glömma det.

Under vårt småprat var vi överens om att Åland är ett tryggt samhälle för invandrare men ön är ännu inte redo att acceptera de nya invånarna som likvärdiga. Han undrade varför det inte finns en enda politiker i lagtinget eller stadsfullmäktige med invandrarbakgrund. Enligt honom har de invandrare som kastat sig in i politiken svårt att få fäste på den åländska politiska scenen.

Jag är fortfarande ny på Åland men min uppfattning är att invandrarnas åsikter inte tas på allvar. Som jag brukar säga, vi (invandrare) måste kämpa hårt för att bli bemötta med respekt. Vi har rätt att framföra våra åsikter i alla frågor som rör oss.

Ofta står det i tidnigarna att Åland har blivit ett mångkulturellt samhälle. Det är sant men frågan är, vad gör tidningarna för att stödja, visa och fira det mångkulturella samhället. Jag är inte ett stort fan av den engelske komikern Russell Brand men jag gillar starkt vad han skrev på sin blog efter upploppet i England;

”If we want to live in a society where people feel included, we must include them, where they feel represented, we must represent them and where they feel love and compassion for their communities then we, the members of that community, must find love and compassion for them.”

Jag prenumererar på Nya Åland och brukar läsa Ålandstidningen på biblioteket och ibland via nätet. Jag tycker att invandrarna som bosätter sig på Åland bör räknas som ålänningar. Här är några punkter jag vill dela med tidningscheferna.


-Invandrarna bör förekomma i tidningsenkäter. Detta är någoting som jag längtat efter sedan jag började läsa på svenska. Bläddra igenom gamla tidningar och ni kommer att förstå vad jag menar. Journalisterna behöver sträva efter att invandrar ålänningar ska vara med och påverka. Min favorit intevju hitills i massmedia var när Åland 24 var ute på stan före lilla julen för att ta reda på hur ålänningar planerade att fira högtiden. Alla slags ålänningar var med. Nya Åland och Ålandstidnigen kan spelar en väldigt stor roll för att bryta den isolering som många nyanlända och äldre invandrare upplever på ön.

-Invandrarnas aktiviteter bör presenteras på samma sätt som man presenterar ålänningars. Man behöver inte ha en journist kompis, släkt eller bekant för att få den bästa nyhetsbevakningen.

-Glöm inte att på ön vi har en aktiv mångkulturella förening. Jag är medlem. Vi hade många aktiviter som aldrig hamnade i tidningarna. Till exempel har vi nu ett projekt som pågår med namnet knutpunkt. Projektledaren har träffat många invandrare och olika aktörer för att identifera de olika områden där invandrarna behöver hjälp.

Massmedia som en bidragande faktor i alla demokratiska processer, har ett roll att försöka föra samman olika grupper inom samhället. Jag hoppas att de kommer att uppskatta min insändare.

Är beach volleyball sexig eller sexistisk?

Paf Open Beach Volleyball kommer till stan igen. En stund som många på ön vill inte missa. Jag undrar varför finns det ett ökande intresse för beachvolley. Är det för att tjejer har för lite kläder på sig?

I England har några kvillinga beach volleyball mästare som Shauna Mullin och Zara Dampney börjat skapa annonsutrymme på sina bikinibyxor för potentialla sponsorer. I många länder pågår fortfarande en debatt - om volleyball är en sport eller en sexistisk underhållning.

Enligt Margareta Winberg, Sveriges föredetta jämställdhetsminister, beach volleyball är ingen sport.

Jag har inget emot att spela i bikini men jag tror att det internationella förbundet vill att sexualisera sporten för att locka många fans. Det är samma sak med den moderna musikbranschen. Ärligt talat, folk vill i allmänhet se lätt klädda kvinnor.

Dailymail i England avslöjade att Betfair, världens största spelbörs, har skrivit ett sponsoravtal med Shauna och Zara. Beach volleyball fans kommer automatiskt att hamna på Betfairs hemsida om de ta en bild på tjejernas rövar med en smartphone. Kanske lite svårt att förstå vad jag menar. Tjejerna ska ha en tryckt kod på sina bikinibyxor.

Beach volleyball verkar som varldens hetaste idrott. Som Dailymail skrev, kvinllig beach volleyball kommer att vara den mest underhållande händelse under nästa års OS i London tillsammans med Usain Bolts 100m.

Jag minns inte hur många gångar har jag tittat på Beach volleyball men en sak som jag föstår inte är- varför finns det inte fritt klädval för tjejerna och hur viktigt är utifrån utseende för tjejerna som vill delta i spelet?

Halonen: Ekonomi och rasism stora regeringsfrågor

President Tarja Halonen hoppas att Finlands regering klarar av att kämpa med två stora problem samtidigt under hösten. Förutom finanskrisen gäller det också att se till att rasismen inte ökar, säger Halonen till Yle.

Regeringen återvänder snart från sin sommarpaus och har då två stora problem att tackla samtidigt. Halonen är orolig för att de som drabbas först av finanskrisen är de som redan från början har det svårt.

Syndabockar leder till hat och populism

Arbetsplatser försvinner och medborgarna har inte ens råd med basförnödenheter. I sådana situationer är det lätt att leta efter syndabockar, vilket i sin tur kan innebära ökad populism och kanske också hatprat.

Presidenten säger att det är just i ekonomiskt svåra situationer som demokratiska medel behövs för att slå ner populistiska svar som för med sig hat och bitterhet.

YLE